Projekt köksbord klart!

Här kommer några bilder på det färdiga bordet.
Jag är hur nöjd som helst.
Nu fick jag lite av den där lantliga känslan som jag gillar.

Ohyvlade vitlaserade och lackade brädor upptill.
Benen och resterande delar är svartlaserade.
Stolarna är inte riktigt klara.
Varje stol ska strykas fem till sju gånger innan de blir perfekta.

Total kostnad för bordet blev drygt 500:- för materialet och sen kanske ytterliggare 200:- för färgen.
Nu gjorde ju Stoffe även benen/bockarna själv, annars kan man nog köpa dem färdiga.







Som sagt - bara stolarna kvar.
Är på jakt efter en kökssoffa (modell mindre) att ha längs ena långsidan.
Denna ska i så fall också laseras i svart.
Har letat på Blocket men inte hittat någon men förr eller senare så ;-).

♥ vecka trettiofem ♥



Upploppet kvar ;-).
Var hos barnmorskan idag på kontroll.
SF-måttet låg på 31.5, hjärtljuden på 145 och blodtrycket var 124/65.
Bebisen är fixerad!!
Jag blev lite paff, trodde faktiskt inte det. Jag är dålig på att känna hur h*n ligger men på ultraljudet för två veckor sedan låg h*n på tvären och jag har inte känt av något särskilt tryck nedåt heller.
Nåja - nu ligger den där den ska och ska "bara" växa till sig lite till.
Milton var fixerad först i vecka 37, mitt SF-mått i vecka 35 med honom var 31.
Jag känner mig mindre den här gången (konstigt nog) men inbillar mig att jag var lite mindre innan jag blev gravid den här gången.


Gravid med Milton i vecka 35.

Jag njuter av att få må så bra som jag gör just nu.
Ingen foglossning, inte svullen och "orkar hänga med".
Även om jag får ont nu de sista veckorna så har jag fått må så himla bra
(ännu en gång) och det är så mycket värt.
Särskilt när man har en vild 3½-åring också att ta hand om...

I eftermiddags åkte jag och Milton in till stan.
Mycket shopping till bebisen har det inte blivit men idag valde Milton lite kläder och vi valde en filt tillsammans.
Han var eld och lågor bland alla bebiskläder (särskilt klänningarna som han ville köpa åt sig själv) och det han valde till sist var jättefint ♥.
Han frågar i princip varje dag nu om när bebisen ska komma och idag undrade han om han var storebror eller om han skulle bli det snart ;-).


Tosselilla...

Miltons bild av "sommarlov" innebär karuseller, bad och glass....typ.
Idag har vi varit i Tosselilla och där förverkligade vi hans drömmar för en dag.
Vi och familjen Forsberg hade en mysig dag tillsammans.
De har två barn, Leo som är två och nytillskottet Felix bara sex veckor gammal.
Herregud - vilken sötis, det är ju så man längtar ihjäl sig.
Den smackande lilla munnen och ögon som knappt orkar hålla sig vakna ♥

Nåja - Milton var supernöjd med Tosselilla - ett ställe där man kan åka mycket karusell utan att bli utfattig tackar vi för.
Han älskar nämligen (numera) karuseller.




Dax att släcka ner och gå till sängs - bokar man in ett hutlöst tidigt morgon-besök hos barnmorskan på sin semester så får man skylla sig själv...

Projekt köksbord...

Livet rullar på....ja för så måste det ju bli.
Igår hade vi vår första semesterdag.
Kändes helt underbart, sen att det inte blev så mycket semester av den
är en annan sak.

Projekt köksbord står på schemat.
Vi var sugna på att testa att göra ett och Stoffe snickrade och hade sig
hela dagen igår.
Idag är tanken att vi ska fortsätta.
Det ska slipas, justeras och målas.

En liten sneak peak får ni så länge ;-)



Milton fick för första gången testa på pappsens verktyg.
OjjOjjOjj - tror vi får införskaffa en liten snickarlåda.


Hjälper pappa borra....


men roligast är att snickra själv...

It´s oh so quiet...

Vill börja med att  tacka för alla fina kommentarer, det värmer.
Det är väldigt tomt här hemma utan vår kamrat.
Faktiskt obeskrivligt tomt.
Vart jag än vände mig om innan så var han.
Lagade jag mat så var han i köket, satt jag i soffan låga han vid sidan
och så vidare.
Nu är det bara tomt...
Jag kunde reta ihjäl på mig hundhåret i hörnen, hans efterhängsenhet och skrapande med klorna och nu bara saknar jag det.
Det känns som att det blir lite enklare för varje dag som går men jag kan fortfarande inte prata om det utan att börja gråta.

Vi var ju hos veterinären för ett tag sedan.
Ville ordinerades fortsatt smärtstillande och blev det värre skulle vi återkomma.
Direkt efter det besöket tyckte vi han blev bra men sedan sämre igen.
I onsdags stod han på tre av sina ben och emellanåt hasade han sig fram.
Fick en ny veterinärstid i Kristianstad till nu på tisdag men Stoffe ringde till Hässleholm så vi fick komma dit redan i torsdags.
Någonstans inom mig kände jag att det inte fanns mycket hopp.
Vi hade Milton med oss till veterinären och hon undersökte honom.
Sa att det fanns olika alternativ; röntgen och därefter operation (50% chans på vår tioåring att han kunde få leva ytterliggare ett till två år till), rehabilitering (kostsamt och väldigt krävande och inget som egentligen tog bort smärtan), fortsatt behandling med smärtstillande (där han redan fick maxdosen).
Veterinären konstaterade att han var väldigt svag i musklerna, vi sa att inget av alternativen var något vi kunde överväga och hon gick ut så vi fick
prata igenom det.
Milton förstod i detta läget ingenting men vi försökte verkligen förklara för honom så bra det gick.
Jag sa Hej då till min älskade kamrat och sen gick jag och Milton ut.
Vi satte oss utomhus på en bänk, jag grät och Milton hade ungefär hundra frågor och där satt vi och väntade.
Under tiden var Stoffe med Ville under hans sista stund i livet.
Efter en bra stund kom veterinären ut och frågade om vi ville komma in och se honom och ta farväl.
Vi gick in - Ville låg fint i en vit pappkista och det såg väldigt fridfullt ut.
Milton grät, pussade,kramade och vi tog tid på oss och säga Hej Då.
Jag grät, Stoffe grät men till slut gick vi därifrån.
Ut i väntrummet för att betala och sedan ut till bilen med bara ett koppel och halsband med oss hem.
Vi hade bestämt oss för att Ville skulle få kremeras, askan ska vi hämta hem om ett par veckor.

Vi satte oss i bilen och åkte hem - tysta....
Så konstigt det kändes.

I fredags när vi vaknade var det nästan ännu värre - bara så himla tomt.
Stoffe stannade hemma från jobbet - avbokade tisdagens veterinärbesök och jag ringde försäkringsbolaget.
Efter det åkte vi hemifrån, på något sätt blev det bättre då.
När vi sedan kom hem mötte ingen oss och då kom det över en igen.

Jag kan inte räkna antalet gånger jag börjat gråta "bara sådär"
sedan i torsdags kväll.
När jag skulle ringa och berätta för mamma, när jag tittade ut på gräsmattan och han inte var där, när jag kastade kycklingen på köksgolvet bara för att inse att han inte satt där och så vidare.
Det bara kommer över en.

Milton tar det hela relativt bra.
Han har kommit några gånger och sagt att han är ledsen, vi har varit raka och ärliga med vad som hänt Ville och jag tror det var viktigt för honom att få vara med och ta farväl av honom i torsdags.
När vi kom hem i torsdags kväll lekte Milton ute med sina djur - sedan kom han in och sa att alla djuren fått ont i benet och att doktorn fått ge dem en spruta och nu vaknade de inte mer.
Hans sätt att hantera sorgen...

Som sagt så är det väldigt tomt här hemma - jag hoppas (och tror) att det kommer bli lite enklare för varje dag som går men ännu kan jag inte prata om det (eller skriva om det här för den delen) utan att tårarna rinner...


2000-03-21 - 2010-07-22

Vila i frid...

Idag fick vär älskade vän somna in.
Jag trodde aldrig det skulle vara så här jobbigt.


Nu slipper du ha ont.
Vila i frid ♥

Väskan Packad...



Milton har inte sovit borta många nätter.
Vi är rent ut sagt usla på att ha barnvakt, *hihi*
Tror jag kan räkna hans bortasovande nätter på en hand...

Nåja - nu har mamma och Rondy semester och Milton blev överlycklig över att han ska få vara ledig från dagis imorgon och istället vara hos dem.
Väskan skulle han packa själv. Hade jag inte avstyrt en del av packandet hade mycket mer än så här följt med.
Katta Pirat (hans nya favoritkramdjur längst fram till höger), Bamsetidningarna och nya Bamse-boken skulle självklart med.
Två olika sorters tandkräm (?) och en liten leksaksbil han aldrig lekt med....
Nåja......

Fick SMS för en dryg timme sen - min lilla Prins somnade direkt efter sagan,
kommer sakna honom och hans cirkuskonster i sängen inatt ♥.

Nedräkning...

Imorgon påbörjar jag min sista arbetsvecka på (förhoppningsvis?) väldigt länge.
Fyra härliga semesterveckor väntar och sen ska jag vara hemma med Milton tills bebisen kommer (har vi nu kommit fram till).

Helgen har bara försvunnit.
Grillning, besök i staden, godisätning, shopping på EKO, smyckestillverkning och
"att bara vara" är väl det som stått på schemat.
Idag avslutade vi helgen med grillat på terassen.
Godaste Pastasalladen (jag vet att jag tjatade om denna förra sommaren också men den är så god).
Jag varierade mig lite med att inte orka gå och köpa pinjenötter och att istället för basilika ha i en påse mixad sallad (godare enligt mig).
Balsamvinäger har jag numera en vit variant av, ser mycket mer aptitligt ut ;-).



Stoffe stansade detta till mig idag.
Dock var han lite busig och la till det tilltänkta namnet på bebisen på slutet så jag fick redigera bilden lite ;-).
Får helt enkelt vänta med att använda det...


Nu ska jag ta in tvätten som hänger ute och sen väntar sängen.

♥ vecka trettiotre ♥




Veckans bilder tagna med mobilen (ursäkta den något dåliga kvaliteten).

Tiden går och snart har jag passerat graviditetsvecka 33.
Nu känner jag för varje dag som går hur magen växer och att det blir
mindre plats där inne.

Igår var jag tillbaks på Ultraljud för en kontroll.
Var (såklart) lite nervös för hur det skulle se ut.
Barnmorskan skulle kontrollera att moderkakan flyttat på sig i rätt riktning
(uppåt i det här fallet).
Hon började med att titta runt lite och stannade till på vissa ställen så jag fick titta. Jag tyckte det var svårt att se men när hon stannade till och klickade på skärmen och visade så såg jag.
Stor skillnad från rutin-UL eftersom allt var så stort nu.
BM lyckades visa mig hur bebisens ansikte såg ut liksom underifrån, från hakan sett och in i näsan (svårt att förklara) men jag kunde se hur näsborrarna rörde sig och näsan såg ut som Miltons, sådär lite platt precis vid nästippen.
Så kul att se ♥.

Allt såg bra ut och moderkakan hade flyttat sig i rätt riktning så det var inte tal om några ytterliggare undersökningar/snittbedömning.
BM skulle även mäta bebisen och efteråt la hon in de mått hon fick fram (huvud,höftben,mage) i datorn och jag fick se ungefär på kurvan hur stor den är.
Jag fick väl lite rätt i mina aningar att det är en något mindre bebis där inne.
Den ligger 8-9% under "snittet" och prognosen sa att den nu väger cirka 1945 gram (enligt prognosen i samma vecka är snittet 2121 gram).
BM sa att upp till 10% avvikelse på vardera hållet är helt normalt.
Milton var ingen "jättebebis", 49 cm lång och 3150 gram när han föddes.
Som sagt är detta endast en prognos och mycket kan hända nu de sista veckorna när det ska växas på för fullt där inne.

Känns skönt att veta att allt såg bra ut där inne och så roligt att få se det lilla livet en gång till.




Liten har varit ledig...

Idag har Milton fått vara ledig från dagis.
Morfar har haft honom ett par timmar och de har
(tillsammans med hans moster Mia och kusin Lowa) gjort stan.
Börjat dagen med frukostfika hemma hos Lowa, varit på tivolit och åkt karuseller och fått nallar, ätit på Mc Donalds och även fikat.
Full rulle med andra ord. Milton var trött när jag mötte upp honom i stan senare på eftermiddagen.
Dock hade vi bestämt att vi skulle gå på Barnens Salonger och så fick det bli.
Det tidigare väldigt molniga vädret blev till strålande solsken och det var härligt att sitta där ute och njuta.





Vår lilla Sötis blev lite trött och somnade rakt upp och ner.
En händelserik dag för honom med andra ord.


Efteråt gick vi en runda på stan, åt en bit mat, Milton fick en ballong och Stoffe vann lite nallar åt honom på Tivolit.
En helt underbar torsdag med andra ord...


En Dora-ballong blev det när Milton själv fick välja.

Litet Besök...

dsc00429 (MMS)

Besöker mammas jobb... Här finns mycket kul att hitta på. Idag ska Milton vara med morfar,tror de ska gå lite på tivolit så det kan åkas karusell....


Min värsta fasa....

Man oroar sig mycket för sina barn.
En av de saker jag kan oroa mig för är att bli av med Milton när vi är iväg...

Åker vi iväg till exempelvis Tosselilla, Ölands Djurpark eller så bara in till stan under Kristianstadsdagarna är jag så rädd att tappa bort honom.
Han har verkligen inte tänket att han skulle stanna och vänta på mig om jag blev av med honom utan jag tror att han bara hade "dragit iväg".
Jag kan liksom se scenariot framför mig...
Numera vill han/behöver han knappt åka vagn längre, visst är det skönt att slippa kånka på den men i vagnen har man en annan uppsikt över honom.
Vi håller alltid honom i handen och har uppsikt över honom men faktum kvarstår -
allt händer på ett ögonblick!

Igår införskaffade jag ett Info-band till honom
(finns i barnbutiker typ Babyproffsen):



En smart liten sak där man fyller i hans namn och vårt telefonnummer.
"Alltid något" känner jag.
Visserligen kan han sitt  efternamn, telefonnummer och sin adress men vem vet om han skulle kunna redogöra för det om vi tappat bort honom?
Kommer användas flitigt på semestern vill jag lova....


Helgen So Far...

Ojj vad dagarna bara försvinner.
Efter vintern som varit så kan man bara inte klaga på värmen.
I förmiddags visste jag knappt var jag skulle ta vägen men nu ikväll vid denna tiden (snart 23) är det ju underbart :-D.
Jag älskar värme och att steka mig i solen, känner dock mig lite begränsad i och med magen.
Egentligen är inte värmen i sig jobbig eftersom jag (ännu?) inte har svullnat men det blir varmt och klibbigt och extrakilona på kroppen gör att låren skaver sig mot varandra.
Ja herregud vilka I-landsproblem men det är lite jobbigt ;-).

Igår fredag var jag ledig, ägnade min lediga dag åt storstädning och storhandling.
På kvällen åkte vi in till stan och Kristianstadsdagarna, massor med folk och trevligt.
Milton åkte karusell och vi åt lite gott och strosade lite.
Vi cyklade hem runt 22-tiden och väl hemma tog mina killar sig ett svalkande dopp i poolen ;-)


Stoffes lillebror Kevin (plus 2 kompisar fast inatt är det 3) är på besök och är våra nattgäster i helgen.
Trevligt Trevligt (de är väldigt skötsamma får jag säga) :-D.

Idag lördag har det varit väldigt varmt...
Startade dagen med en god frukost på enda rätta stället - terassen:

Syster och Lowa var på besök i förmiddags.
Barnen badade, bråkade och lekte om vartannat.
Vi gick bort till mamma en sväng, fikade och sen hem igen.
Ikväll har vi varit på kalas hos Stoffes kusin som fyller 20.
De bor underbart fint vid sjön och Milton hade hur kul som helst.
Stoffe stannade kvar där men jag och Milton åkte hem när det var läggdax för honom.

Just nu njuter jag av tystheten här hemma - tänkte passa på att gå och lägga mig snart och sova lite innan folket börjar döna in här hemma framåt natten ;-).

♥ vecka trettiotvå ♥




BokTips...

Jag beställer alltid böcker på nätet.
Bokus eller Adlibris brukar jag beställa via.
Den här gången hittade jag till Kulturbutik (en för mig helt okänd webshop).
Boken jag skulle ha var lite billigare än på de båda andra ställena och
servicen super.
Så ska man ändå beställa kan det ju löna sig att kika runt lite.

Boken jag var på jakt efter var den underbara:




En fyll-i-bok med underbara illustrationer.

Jag beställde två böcker - en till Milton och en till bebis (WOW-ett inköp!).

Till Milton har jag sedan tidigare ett Minnesalbum från Små barns utveckling.
Så himla fint och så komplett men det ger mig prestationsångest ;-).
Blotta tanken på att fylla i ett album för bebisen också gör att ångesten
kommer krypandes.
Nu beställde jag två likadana böcker och ska börja med att försöka fylla i Miltons
utifrån albumet jag har.

Ska bara köpa mig en fin penna först - sen så....

Vår kamrat...

Min värsta fasa inför dagens veterinärbesök var att vi skulle komma fram till att avlivning av vår kamrat var det enda rätta.
Veterinären var jättebra, hon sa att Ville har artros (stelhet/hälta) och att han har det för att han är gammal.
Vi kommer behöva fortsätta ge honom smärtstillande/antiinflammatoriskt resten av hans liv men i större eller mindre mängder beroende på hur han mår.
Jag känner mig OK med detta, det är helt enkelt inte dax för honom att
lämna oss ännu.
Skulle han nu må fortsatt dåligt/sämre finns det däremot inga bra alternativ....

Kompisar i vått & torrt.....


FiskeTur...

Vi tog en liten fisketur ikväll efter jobbet.
Stoffe hade packat picknikkorgen och letat mask.
Milton gillade att åka båt men att sitta stilla och vara lite tyst var inte riktigt
lika spännande ;-).
Tre små fiskar blev det varav två åkte tillbaks direkt. Den största (av de små)
tog vi upp men den fick också åka tillbaks efter en liten inspektion av Milton ;-).





Tack för era söta kommentarer angående Ville.
Han har fått värktabletter nu sedan i torsdags kväll och går mycket bättre.
Det beror ju såklart på att tabletterna tar bort smärtan och han kan stödja mer på sitt ben.
Dessa kan han ju bara äta en kort tid så jag är orolig inför veterinärens dom imorgon men håller tummarna.



Sunny Saturday...





 


Tror jag låter bilderna tala för sig själva.
Underbara lördag.
Strand - Glass i Åhus - Poolbad i trädgården - Grillat.

♥ Life is good ♥

♥ vecka trettiotvå ♥


Jag och magen idag i vecka 32 (31+0).

Idag är det 2 månader kvar till BF.
Känns både som en evighet men å andra sidan har denna graviditeten bara sprungit iväg.
Inga förberedelser alls är klara här hemma.
Visserligen är skötbordet och spjälsängen upphämtade från källaren men inte mer än så.
Ett par söta velourbyxor är det enda som är inköpt.

Jag mår superbra.
Bortsett från en "down-dag" tidigare i veckan när jag var trött av värmen och fick dunkande huvudvärk så är allt bra.

Bebisen mår (nog) bra i magen.
Det andra ultraljudet har blivit framflyttat så ytterliggare en veckas väntan blir det innan jag får se det lilla livet igen.
Denna bebisen är inte alls så livlig i magen som Milton var.
Den buffar mest på förmiddagen och sent på kvällen när jag lagt mig och annars är det lugnt.

2 månader kvar - dax att förbereda lite snart ;-).

Soliga lördag!

dsc00388 (MMS)

Soliga lördagshälsningar från stranden!


Lite mindre kul...

Vår hund Ville är tio år gammal.
En trogen kamrat och vår ständiga följeslagare.
De två senaste veckorna har han haft väldigt ont i vänster bakben.
Han haltar väldigt och använder helst inte det benet alls.
Från början tänkte vi att han nog trampat lite snett eller så men när det blev värre från dag till dag fick vi tänka om.
Ett samtal idag till veterinären resulterade i ett recept på antiinflammatoriskt:

De är uthämtade och vi har även fått en tid till veterinären på tisdag.
Ville är av rasen Springer Spaniel och de är allmänt kända för lite höftproblem.
Troligtvis är det så att åldern tagit ut sin rätt på vår kamrat.
Vetrinären vill att vi ska ställa in oss på att det nog/kanske inte går att göra något åt hans ben och ville att vi ska fundera över hans sista vila.
Det behöver inte bli så men så att vi är förberedda på att det kan bli så att det blir rekommendationen.
Är det något fel kanske man kan operera men till vilket pris då? Kanske han får leva ett år till eller två, han är ju ändå tio år gammal...
Bara jag tänker tanken att vår Ville ska få en spruta och försvinna ifrån oss gör att jag blir ledsen.

Vi har haft många fina stunder med vår hund.
Sedan Milton föddes och framförallt sedan vi började jobba igen efter föräldraledigheten har han blivit mer åsidosatt. Jag ska erkänna att jag känner att tiden inte räcker till emellanåt och att jag ibland funderat på om han haft ett värdigt liv hos oss.
Självklart väcks mitt dåliga samvete ännu mer till liv nu när han är dålig...

Nu vill vi bara ta rätt beslut för Villes skull, vi tar en dag i taget fram tills på tisdag så får vi se...

RSS 2.0