It´s oh so quiet...

Vill börja med att  tacka för alla fina kommentarer, det värmer.
Det är väldigt tomt här hemma utan vår kamrat.
Faktiskt obeskrivligt tomt.
Vart jag än vände mig om innan så var han.
Lagade jag mat så var han i köket, satt jag i soffan låga han vid sidan
och så vidare.
Nu är det bara tomt...
Jag kunde reta ihjäl på mig hundhåret i hörnen, hans efterhängsenhet och skrapande med klorna och nu bara saknar jag det.
Det känns som att det blir lite enklare för varje dag som går men jag kan fortfarande inte prata om det utan att börja gråta.

Vi var ju hos veterinären för ett tag sedan.
Ville ordinerades fortsatt smärtstillande och blev det värre skulle vi återkomma.
Direkt efter det besöket tyckte vi han blev bra men sedan sämre igen.
I onsdags stod han på tre av sina ben och emellanåt hasade han sig fram.
Fick en ny veterinärstid i Kristianstad till nu på tisdag men Stoffe ringde till Hässleholm så vi fick komma dit redan i torsdags.
Någonstans inom mig kände jag att det inte fanns mycket hopp.
Vi hade Milton med oss till veterinären och hon undersökte honom.
Sa att det fanns olika alternativ; röntgen och därefter operation (50% chans på vår tioåring att han kunde få leva ytterliggare ett till två år till), rehabilitering (kostsamt och väldigt krävande och inget som egentligen tog bort smärtan), fortsatt behandling med smärtstillande (där han redan fick maxdosen).
Veterinären konstaterade att han var väldigt svag i musklerna, vi sa att inget av alternativen var något vi kunde överväga och hon gick ut så vi fick
prata igenom det.
Milton förstod i detta läget ingenting men vi försökte verkligen förklara för honom så bra det gick.
Jag sa Hej då till min älskade kamrat och sen gick jag och Milton ut.
Vi satte oss utomhus på en bänk, jag grät och Milton hade ungefär hundra frågor och där satt vi och väntade.
Under tiden var Stoffe med Ville under hans sista stund i livet.
Efter en bra stund kom veterinären ut och frågade om vi ville komma in och se honom och ta farväl.
Vi gick in - Ville låg fint i en vit pappkista och det såg väldigt fridfullt ut.
Milton grät, pussade,kramade och vi tog tid på oss och säga Hej Då.
Jag grät, Stoffe grät men till slut gick vi därifrån.
Ut i väntrummet för att betala och sedan ut till bilen med bara ett koppel och halsband med oss hem.
Vi hade bestämt oss för att Ville skulle få kremeras, askan ska vi hämta hem om ett par veckor.

Vi satte oss i bilen och åkte hem - tysta....
Så konstigt det kändes.

I fredags när vi vaknade var det nästan ännu värre - bara så himla tomt.
Stoffe stannade hemma från jobbet - avbokade tisdagens veterinärbesök och jag ringde försäkringsbolaget.
Efter det åkte vi hemifrån, på något sätt blev det bättre då.
När vi sedan kom hem mötte ingen oss och då kom det över en igen.

Jag kan inte räkna antalet gånger jag börjat gråta "bara sådär"
sedan i torsdags kväll.
När jag skulle ringa och berätta för mamma, när jag tittade ut på gräsmattan och han inte var där, när jag kastade kycklingen på köksgolvet bara för att inse att han inte satt där och så vidare.
Det bara kommer över en.

Milton tar det hela relativt bra.
Han har kommit några gånger och sagt att han är ledsen, vi har varit raka och ärliga med vad som hänt Ville och jag tror det var viktigt för honom att få vara med och ta farväl av honom i torsdags.
När vi kom hem i torsdags kväll lekte Milton ute med sina djur - sedan kom han in och sa att alla djuren fått ont i benet och att doktorn fått ge dem en spruta och nu vaknade de inte mer.
Hans sätt att hantera sorgen...

Som sagt så är det väldigt tomt här hemma - jag hoppas (och tror) att det kommer bli lite enklare för varje dag som går men ännu kan jag inte prata om det (eller skriva om det här för den delen) utan att tårarna rinner...


2000-03-21 - 2010-07-22

Kommentarer
Postat av: Bella

Åh, vad sorgligt. Jag börjar gråta när jag läser om det. Hoppas det känns ännu lite bättre snart. Kram

2010-07-25 @ 19:40:32
URL: http://hakanssons.webblogg.se/
Postat av: Maria Rosendahl

Hej.



Ville bara säga att jag tänker på Er.

Det kommer nog kännas tomt ett tag, det var

ju en familjemedlem.... Så förstår hur Ni känner

det.

Sköt om Er så gott Ni kan.

Många varma kramar

Maria

2010-07-25 @ 21:35:36
Postat av: Annika

Och här är en till som gråter.... :-(



Kram.

2010-07-25 @ 22:21:26
URL: http://www.akinna.se
Postat av: Sara Li

Mina tårar forsar när jag läser... Dels för att jag känner med dig och dels för att vår hund också är gammal... Jag vet ju att hennes tid också kommer inom en snar framtid... Som jag retar mig på kloskrapet i golvet ibland, hennes spillande av vatten utanför skålen så att vi halkar eller blir blöta om strumporna, hundhår, blodfläckar när hon löper... Ändå vet jag hur saknad hon kommer bli sen... Tänker på er och känner med er till tusen! KRAM

2010-07-25 @ 22:21:46
URL: http://sarali76.blogg.se/
Postat av: Lena

Tårarna rinner här med...

Jättebra att Milton var med! Ni får låta det ta den tid det tar för att bearbeta...

Såå otroligt fin bild på Ville!

Massor med kramar till er Emelie ,Stoffe och Milton

2010-07-25 @ 22:22:07
Postat av: Linda

Fy så ledsamt, blir riktigt ledsen då jag läser det du skriver, förstår att det känns jättetungt för er alla, även om det låter som det var det bästa för honom är man ju som husse och matte aldrig "beredd".

skickar massor av kramar till er!

2010-07-25 @ 23:39:24
URL: http://www.uppochnervandahuset.se
Postat av: miian

Usch även mosters tårar rinner här på jobbet.

Denna underbara hund!

Usch så tomt.

Skickar massor med kramar till er och pussar från Moster Tuttan till Milton,denna underbara kille-så klok och så rolig!

Snart kommer ett nytt liv till er familj,nåt nytt att fokusera på-förhoppningsvis hjälper det lite!

Puss å kram till världens bästa storasyster!

2010-07-26 @ 10:05:04
URL: http://miian.blogg.se/
Postat av: Anna

usch, jag gråter också... vet inte vad jag ska skriva, inget hjälper. Tänker på dej/er!!



Kramar om

2010-07-26 @ 14:12:13
URL: http://jagegomoi.webblogg.se/
Postat av: Anneli

Vad fint att Milton gick in och sa hej då. Han är en sån sötis. Tror nog att han kommer hantera det bra särskilt som ni var så bra med att berätta vad som hade hänt. Men det är aldrig lätt när man förlorar någon man tycker om.



Många kramar!!!

2010-07-26 @ 14:31:56
URL: http://halsofreaket.blogg.se/
Postat av: Malin

Kan inte ens med att läsa allt, gör så ont i hjärtat, vet precis vad ni går igenom :-( Stor stor kram!!!

2010-07-27 @ 11:15:00
URL: http://pysselmama.blogspot.com/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0