Skogsutflykt...

Igår körde vi till skogen, eller närmare bestämt Balsberget.
Hade packat fikakorgen och bara njöt.
Gick en lång runda på två timmar, Milton njöt och Elliot sov i bärselen hela tiden. Milton orkade gå/springa hela rundan, vilken ork alltså ;-).
Skulle gärna vilja hittat lite kantareller också men det gjorde vi inte, eller så tittade vi inte på rätt ställe bara :-D.






Natten som gick var inget vidare, Elliot ville hellre vara vaken än att sova jag tog med honom och vi la oss i Miltons säng (efter det att han lullat in i vår säng). Sov i korta intervaller under några timmar så mycket sammanhängande sömn blev det inte. Milton å andra sidan vaknade flera gånger och frågade Stoffe var vi höll hus, vilken cirkus.

Idag är det torsdag och Miltons sista dagisdag för den här veckan.
Har nyss lämnat Milton på dagis, innan vi åkte trilskades han en hel del, han vet precis vilka knappar han ska trycka på för att få igång mig. Som tur är (?) så hade vi gott om tid eftersom vi steg upp en timme för tidigt eftersom ändå ingen sov.
Min tanke var egentligen en härlig promenad till stan i höstsolen men jag har varken lust eller ork längre, laddar batterierna på soffan istället.


I will survive...

Ja nu undrar ni väl om jag överlevt de senaste två nätterna/dagarna?
Jodå, natten efter mitt förra inlägg så sov Elliot i 6 timmar i ett svep innan han åt så han skötte sig hur bra som helst.
Milton var helt lovely under gårdagen, efter dagis målade han och jag med vattenfärger och sen la han och Stoffe stooora pusslet:

100 bitar är mer än vad även en pusselfantast som Milton ensam klarar av...

Igår var jag med Elliot på BVC.
Tre veckor gammal vägde han 4340 gram, en ökning med 460 gram (!!) på en vecka så visst växer han på bra.
Nappen tar han lite sisådär fortfarande, jag tror mer det handlar om ett väldigt ointresse för nappen öht än just själva nappen och hur den är utformad.
Vi får se om han kommer ta den bättre framöver, han är liksom inte överdrivet gnällig heller, mest att han ibland har svårt för att bara vara vaken och "vara", helst ska det ätas eller sovas annas tröttnar han snabbt på tillvaron ;-).

Idag har Stoffe varit hemma från jobbet på grund av sin förkylning. Jag lämnade Milton på dagis och tog sedan Elliot i vagnen och gick morgonpromenaden på 5 kilometer vilket känns alldeles lagom.
I eftermiddags körde jag själv och handlade. Härlig känsla att åka själv till affären med Lady Gaga på högsta volym för att sedan kunna handla det man ska ha i lugn och ro. Visserligen är Milton (numera) alltid duktig i affären och hjälper gärna till att handla men själv är alltid lugnast.

Ikväll har vi ätit min favoritsoppa:

Keldas Mediterranean Tomato (Toscansk tomatsoppa).
Sååå god, vi hade i chorizo och serverade med persilja, Mums!

Tack fina för ert pepp och tack för att ni delade med er efter mitt förra inlägg.
Tvåbarnsmamma är verkligen inte någon drömtillvaro, jag älskar själva bebistiden med allt vad den innebär men när man har ett större barn som hela tiden vill ha ens uppmärksamhet, som vill ställa en miljon frågor om precis allting man gör/allt som händer och som dessutom har lite problem med orden lyssna/lyda så förändrar det babytillvaron lite.
Sen menar jag absolut inte att Milton bara är jobbig/trotsig/olydig utan till största del är han världens underbaraste kille men det blir liksom den delen som påverkar oss alla och som jag ibland väljer att dela med mig av...

Nu ska jag och Milton ha frukstund innan han ska sova... ♥

Skojja med mig....

Vilken down-dag.
Jag och Stoffe håller båda på att bli förkylda, jag ligger back massor med sömntimmar för att fungera som jag ska, Elliot har sovit tio-minuterspass dagen igenom och Milton har varit rent jävlig rent ut sagt.
Jag hatar mig själv när jag blir så arg på Milton men idag har det varit rent förskräckligt. Jag har valt mina strider extremt dåligt och lagt energi på saker jag inte skulle lagt dem på.

I veckan som kommer ska jag dagislämna klockan åtta vilket innebär tidig uppstigning.
Jag går och lägger mig och hoppas Elliot är helt slut och sover gott i natt
(vågar man hoppas på det?).
Hoppas att förkylningen bryter ut och att jag är en bättre Milton-mamma imorgon!


Älskar dig min skatt...

Så lika men ändå så olika...

När Elliot föddes tyckte vi att han var sååå lik Milton.
Och det var han - som alldeles nyfödd. Nu tycker jag han har ändrats i utseende och de är inte direkt jätte-lika (förutom näsan/munnen).
De är väldigt olika som (bebis)individer också.

Milton åt och kräktes - åt och kräktes och växte så det knakade.
Mellan måltiderna var han världens gladaste och nöjdaste bebis som inte gjorde mycket väsen av sig.
Han tyckte inte om att ligga ner som vaken. Var han vaken skulle han upp, upp och stå. Extremt framåt och ville så mycket redan som nyfödd. Tyckte inte om bärsele/babygym och hatade att ligga på magen och "träna nacken".
Milton vägde 3150 gram och var 49 cm lång när han föddes, 16 dagar gammal vägde han 3915 gram och var 53,5 cm lång.
Växte snabbt med andra ord...


Milton cirka två veckor gammal.


Elliot är inte lika stor i maten. Han äter halva flaskan, myser lite och slumrar till, man får göra ett blöjbyte och sen sveper han resten eller nästan allt. Kräks inte alls lika mycket som Milton gjorde.
Elliot tycker inte om att ligga vaken själv i exempelvis vagnen och "bara vara". Han är en ryktig "myskille" som vill vara i famnen och man får gärna bära/vagga/vyssja honom.
Han älskar än så länge bärselen och närheten när han är i den.
Elliot vägde 3510 gram och var 51 cm lång när han föddes. 15 dagar gammal vägde han 3880 gram och var 54 cm lång.
Tillväxten inte lika horribelt snabb där ;-).


Elliot cirka två veckor gammal.

Det är roligt att få uppleva dessa två olika (bebis)personligheter.
Nu när Milton är stora killen njuter jag av en bebis som vill mysa och vara nära, det gäller att passa på så länge de är små.
En annan sak som är stor skillnad nu med Elliot är att jag vill att han ska vara liten så länge som möjligt. Med Milton ville man hela tiden se hans framsteg och njöt i fulla drag av hans framfart, nu vill jag bara ha min bebis - länge länge ♥.

♥ Mina fina två ♥




Lilla Myse...

dsc00628 (MMS)

...kan vara ledsen och arg också. Att "bara vara", att bara ligga vaken i vagnen är inte hans största intresse. Nej, sova, äta eller vara i famnen är det som fungerar bäst. Åh, önskar han kunde ta napp också, han lurar både sig själv och oss att han är hungrig ibland när det egentligen bara ska snuttas lite. Har fått lite napptips att prova, det tackar vi för. Lilla söta underbara... ;-)


Morgonbestyr...

Idag var första morgonen som jag fick ta mig upp själv, göra vid båda barnen och åka och lämna på dagis.
Som vanligt slås man av hur lång tid allting tar.
Det ska matas, kläs på, borstas tänder och inte minst tjatas.
Milton "ska bara" se Fåret Shaun, "ska bara" klappa lillebror, dricka juice
och leta efter saker.
Igår slogs jag av hur mycket jag tjatar på Milton, det är tjat om precis allt
som ska göras (och inte göras).

Elliot sover fortfarande mest.
På natten sover han i liggdelen till vagnen bredvid vår säng, vågar inte
ha honom i sängen. Han äter rund midnatt och vaknar sedan för mat vid 4-tiden och äter sedan på morgonen när vi gått upp. Nu börjar man få kläm på det här med mattiderna och senaste dagarna har han inte "småätit" mycket mellan målen. Nappen vill han inte ta. Milton tog nappen efter ett par dagar men Elliot bara spottar ut den.

Tänkte precis beklaga mig över regnet som öser ner och att det inte blir någon morgonpromenad men ser nu att det slutat regnat - betyder det att jag måste ge mig ut då eller? :-D.


Mysstund..

dsc00605 (MMS)

Nattning i Miltons säng. Lillebror får vara med på ett hörn. Idag har (födelsedagsgrisen) Stoffe börjat jobba och jag får fixa kvällarna själv...


Gravidkilon...

Nu är det snart dax att ta tag i gravidkilona!
Emellanåt känner jag mig grymt taggad, i nästa sekund köper jag en stor påse godis och bara njuter ;-).
Det är svårt att bli av med de dåliga vanorna från graviditeten. I slutet åt jag godsaker varje dag, då var det ok att kalla det för cravings, nu finns det inga dåliga ursäkter längre.

Jag gick totalt upp 23 kilon under graviditeten med Elliot. 18 av dessa gick jag upp från inskrivningen och framåt, det är framförallt dessa jag vill gå ner. Kroppen har skött sig mycket bra och gjort av med hälften av dessa (9 kilo) på senaste två veckorna, alltså har jag 9 kilon själv att ta tag i. Detta blir ett delmål. Jag vill sedan ta de sista fem också men vet att de kommer bli väldigt tuffa så därför målsätter jag inte dem ännu.

Hur ska jag då gå tillväga?

Motion
Motionen är A och O för att jag över huvud taget ska lyckas.
Mitt mål är att komma tillbaks till löpningen igen.
Dock blir det inte de kommande sex veckorna. Jag kommer koncentrera mig på promenader nu till att börja med. Det är lång väg kvar tills jag över huvud taget orkar springa igen och kroppen är definitivt inte helt återställd efter förlossningen. Nej, jag hoppas på många långa promenader och inte minst fint höstväder så man känner suget efter att ta sig ut och motionera.

Mat
På längre sikt kommer jag återgå till Viktväktarnas program (det gamla pointssystemet, inte propointsprogrammet). Kommer (precis som tidigare) att köra på egen hand helt och hållet, det vill säga inga möten på VV.
Nu de kommande veckorna kommer jag försöka bli kvitt de dåliga sockervanorna samt att äta god och nyttig mat. Allt handlar om balans i tillvaron och det är den jag vill hitta.

Lite mjukstart får det bli men snart så......


Bilden tagen i december 2009 - hit är det 14 kilo to go...




BB-besök och helg...

Hemkomna från återbesöket på BB för en stund sedan.
Hade tid 11.30, kom dit, satte oss i väntrummet, vid 11.35 kommer de och frågar om vi har en tid bokad.
Ja säger jag (här börjar jag såklart tvivla på mitt eget minne och letar febrilt i väskan efter lappen - hittar den och visst vart det så).
Barnmorskan/sjuksköterskan säger att hon kommer alldeles strax, de har missat boka in oss men det går så snabbt att kolla hans öra.
12.10 kommer hon tillbaks (ber inte ens om ursäkt för att vi fått vänta), frågar mig vilket öra det är, kollar hans hörsel i väntrummet, tar mitt personnummer på en lapp och sen åker vi.
Det blev godkänt och jag orkar inte ens irritera mig, är bara glad att vi slapp
P-böter och ett nytt återbesök.

Nu håller vi helg här hemma. Inga planer.
Stoffe ska iväg imorgon på eftermiddagen/kvällen, hoppas jag klarar mig ;-).


Jag & Elliot idag...

♥ Trevlig helg ♥

Fina grejjer...

Föräldraledigheten rullar på.....
Det är så skönt att ha Stoffe hemma, särkilt med tanke på dagishämtningar/lämningar som han skött denna veckan.
Nästa vecka blir det andra bullar - då börjar Stoffe jobba, kvällen dessutom så jag ska fixa kvällsbestyren med allt vad det innebär. Hmmmm.....
Vi har "rensa-frysen-vecka" vad gäller maten. Vi är duktiga på att köpa hem mat som sen bara blir liggandes men denna veckan har vi inte handlat någon mat utan ätit det som finns och tänk - det funkar!

Imorgon ska vi på ytterliggare ett återbesök på BB jag och Elliot.
Han blev inte godkänd på hörseltestet så nu ska det göras om igen.
Det var likadant med Milton, med honom godkändes det först på tredje försöket och med en liten annan variant av test än den vanliga.
Hoppas vår lilla kille blir godkänd imorgon.


♥ kärlek ♥

Tisdag...

Det är konstigt vad man får dagarna att gå när man är hemma.
Tvätta, städa, få besök, promenera, hämta och lämna på dagis osv.
Känns ju som mer semester när man är på jobbet faktiskt ;-).

Idag har vi dock inte gjort många knop.
Jag och Stoffe hade bestämt att vi skulle promenera en lång runda med Elliot medan Milton var på dagis (både igår och idag). Dessvärre har det regnat och jag känner inte för att ge mig ut i något regn.
Istället blev det besök av min syster Mia och senare en liten promenad med Milton och Elliot i vagnen. Gick dock hem igen för Elliot blev hungrig och började skrika.
Jag hade matat honom proppmätt innan vi gick men ändå blev han sugen på en liten slurk och blev otröstlig. Stackaren, jag hade inte tagit med mig mat för jag tänkte att han nog skulle klara sig en halvtimme.
Hmmm...tji fick jag. Big mistake - nu tar jag med mat nästa gång.
Fast man har barn sedan innan så gör man sina misstag ;-).

Milton har (till sin glädje) börjat på dagis från och med igår.
Femton timmar per vecka, måndag till onsdag 8-12 och torsdag 9-12.
Så snällt att vi själva fick vara med och bestämma.
Det innebär att han äter frukost och lunch där måndag till onsdag och lunch på torsdagen. Fredagar är han ledig precis som tidigare.


Ett litet leende i sömnen ♥

Ytterliggare presenter till nykomlingen:

                      
Blandat från mamma,                    Från min kusin
Rondy och syster Sara                  Matilda med familj


                
T-shirt till Milton från Rebecka      Lapptäcke till vagnen från
och killarna, boxershorts              Rebecka (som hon själv sytt) 
från mamma och Rondy             

Har även fått presentkort från H&M av min kusin Hanna med familj.
Tack snälla för alla fina presenter, små kläder hade vi knappt behövt köpa själva märker jag nu ;-).


Avslutar med en dagens ;-)
Enkelt och gott så här på en tisdag.

En vecka gammal idag...

Familjelivet tuffar på.
Vi håller på att lära känna vår lilla nykomling.
Det tar lite tid att lära sig hur han fungerar.
Hur han sover/äter, vad han vill när han är ledsen osv.

Elliot sover mest hela tiden men så fort han vaknar vill han ha mat.
Han äter var 2-4e timme som det är nu.
Särskilt hungrig är han på kvällarna, igår åt han i princip konstant på kvällen.
Vi har provat att låta bli och ge honom mat och istället vagga och vyssja honom men alla signaler tyder på att det är mat han vill ha.
Det verkar som att så länge han är mätt så är han nöjd.

En vecka efter förlossningen mår jag bra.
Igår gick jag med Elliot och vagnen en lång promenad på två timmar.
Skönt, har längtat efter det, ser fram emot fler fina höstpromenader.


På gårdagens promenad

Här kommer lite fler bilder från veckan som varit:

Alldeles färsk


På BB


Milton träffar lillebror för första gången (på BB)


Elliot 6 dagar gammal


♥ Mina killar ♥

Idag väntas lite besökare (igen), många som vill se vårt lilla underverk ♥.


Shopping och de bästa ♥...

Är man nyfödd måste man självklart skämmas bort med lite fina kläder.
Vi har massor sparat från Milton som är jättefint men lite nytt måste man såklart köpa. Om jag hade problem med att handla under graviditeten så är detta som bortblåst nu.
Igår var vi i stan en runda och då blev det lite shoppat på Lindex:



Jag älskar starka färger - såå fint!


I förrgår var syster Mia och Lowa här med en present till Elliot:


♥ TACK ♥


Igår kväll kom pappa på besök.
Elliot fick ett presentkort på H&M och det satte vi sprätt på idag:

♥ TACK ♥


Igår var jag och hämtade ut ett paket på posten från världens bästa vän Jenny.
En kartong...



...fylld med finfina kläder som hennes pojkar haft (ser inte ens använda ut).
Sååå fina. En liten present till Milton fanns också med.
♥ TACK ♥

Storebror glöms inte bort han heller.
Idag fick han välja en sak i leksaksaffären (fast det blev två):


Amningen...

Fick en fråga om hur amningen med Elliot fungerar.
Det här med amning verkar vara en standardfråga - alla verkar vara intresserade av att veta.

För att göra en lång historia kort så fungerade amningen inte alls med Milton.
Jag var dåligt påläst/förberedd och hade under graviditeten inte känt några som helst tecken på mjölkproduktion.
När Milton föddes fick jag frågan om jag ville och självklart ville jag försöka.
Väl uppe på BB blev detta en pina. Flera barnmorskor som stod över mig och klämde och hade sig, det hämtades amningsnappar, amningskuddar, pumpar och allt möjligt.
Milton fick ingen ersättning på allt för lång tid och detta resulterade sedan i att vi knappt fick åka hem.
Jag pumpade med pumpen på BB dygnet runt (som jag blivit tillsagd), hyrde den med mig hem och fortsatte här hemma i 10 (!) dygn (jag minns det där förbannade surret än idag). Under tiden fick Milton ersättning (såklart) och var världens mest nöjda lilla kille.
Vad var resultatet efter de tio dygnen med pumpen?
Fortfarande ingen mjölk - vid det laget var Milton så nöjd med flaskan så
jag gav upp.
Lämnade tillbaks pumpen och kände mig så nöjd med det.
den enda som lidit de här två första veckorna var jag , Milton mådde som en prins - mätt och belåten.
Många undrade varför jag inte stod på mig på BB och sa till dem att ge sig, varför jag inte gav upp tidigare här hemma men jag visste inte bättre.
Första barnet är första barnet och man vill göra "rätt" enligt konstens alla regler.
När vi väl fick snurr på ersättningen och jag släppt det där med amningen så kunde jag slappna av och NJUTA av Milton och allt runtomkring.

Under graviditeten med Elliot pratade jag mycket med min underbara barnmorska om det här med amningen.
Hon sa att risken att samma sak skulle inträffa igen är stor och det ville jag inte.
Den här gången ville jag kunna njuta från första stund.
Eftersom jag inte märkt ett endaste dugg på mina bröst under graviditeten sa jag till redan på förlossningen att jag inte ville amma.
Det var så himla skönt, personalen tog det jättebra och hämtade ersättning till Elliot med en enda gång.
Barnmorskan som förlöste mig skrev in det i journalen så väl uppe på BB var det inget mer med det och personalen var hur bra som helst.
Elliot fick ersättning på måndagen innan vi åkte hem (de är ju oftast inte hungriga under första dygnet) och nu flaskmatas han för fullt här hemma.

Jag känner mig oerhört trygg i mitt beslut denna gången (även om jag vet att många har sina åsikter om detta ämne).
Så nu vet ni alla att Elliot får mat också ;-).


När Elliot kom till världen...

Söndagen den 5 September (2 dagar efter BF) vaknade jag på morgonen
och allt var som vanligt.
Eller nästan, jag vaknade av något som skulle kunna liknas av två värkar
och sedan ingenting mer.
Gick upp och sen kom den där molande känslan i ryggslutet smygande.
Runt 10-tiden på förmiddagen förstod jag nog att det var värkar jag hade, dock oregelbundna. Det var alltifrån 7-15 minuter mellan dem och de var fullt hanterbara.
Jag tog Milton till lekplatsen och sen promenerade jag runt där :-).
Min syster Mia och Lowa kom, jag stekte plättar och vi åt lunch, då var det
ungefär 8-12 minuter mellan dem.
Mia tog med Milton till min andra syster och då började jag klocka värkarna.
Helt oregelbundna var de, ringde in till förlossningen och förvarnade dem för jag kände nog ändå innerst inne att det var på gång.
12-6-8-5-3 minuter mellan var det men de höll i sig i ungefär en minut.
Efter ett tag stabiliserade det sig och då låg de runt var 6:e minut,
då tog Stoffe Milton till mormor och jag packade det sista.
Jag gick och väntade på att vattnet skulle gå. Med Milton startade det hela så och jag trodde nog att det skulle göra det denna gången också - men icke.

Vi kom in till förlossningen vid 18.30.
Fortfarande kände jag mig helt ok, skojjade lite om att
"-Nu blir vi bergis hemskickade", detta var min värsta fasa.
Att komma in och få reda på att jag inte öppnat mig ett dugg.
Blev uppkopplad till CTGn med detsamma, tyckte värkarna klingade av och blev oregelbundna igen.
Dock gjorde de ont, mycket ondare än jag kunde minnas med Milton.
Blev undersökt efter en stund, fick veta att jag var öppen fem centimeter så det var bara att inse att här skulle man föda barn, bev inlagd klockan 19.00.

När Milton föddes hade jag smärtlindring i form av lustgas samt att jag duschade.
Denna gången ville jag försöka hålla mig till detsamma men efter jag blivit inlagd kände jag att jag ville upp och gå. Bad om en EVA-stol, Stoffe hittade en tv med friidrott på (sa jag att jag är världens bästa fru?) och där gick jag omkring.
Andades mig igenom varje värk medan Stoffe tittade på TVn och drack kaffe.
Lite komiskt tycker säkert många och slappt av honom att inte hjälpa till och stötta men så här ville jag ha det, hellre det än att han skulle stå vid min sida, tycka synd om mig och knåda i ryggslutet.
Alla är olika och jag kände att jag själv ville fokusera på värkarna och min andning och att han hellre pushade mig på slutet.

Vid 21-tiden skulle jag gå på toaletten, tyckte värkarna började bli kraftiga.
BM sa att det var hög tid för mig att svida om till fina sjukhuskläderna
(jag hade inte gjort det ännu) så det gjorde jag snällt.
Sa samtidigt till om att hon kunde förbereda lustgasen och det var nog tur för sen började värkarna bli rejält kraftiga.
BM sa att är man omföderska är värkarna kraftigare eftersom livmodern jobbar mer, däremot är oftast förloppet snabbare och den biten kan jag ju hålla med om.
Hade lustgasen inställd på lägsta effekt och det gick väl hyfsat bra.

Vid 21.45 ökades lustgasen på till 50/50 och då kände jag hur snabbt allting gick, jag kunde verkligen känna att värkarna hade effekt och att jag öppnades.
Här undersöktes jag igen och var då öppen sju centimeter.
BM ville vänta så länge som möjligt med att ta hål på hinnorna för att vattnet skulle gå. Hon tyckte det gick fort nog ändå och ville inte stressa bebisen.
Jag kände mer och mer att det tryckte på så klockan 22.53 togs det hål på hinnorna och elektroden sattes på bebisens huvud.
Nu var värkarna enormt starka.
Jag fick inte krysta heller utan fick andas mig igenom varje värk.
Jag glömde be om mer lustgas utan andades på med styrkan som jag hade.
Fick beröm för mitt sätt att hantera smärtan genom att andas genom varje värk.

Vid 23.18 fick jag (äntligen) krysta.
Med Milton hade jag krystvärkar i två timmar och bävade för att det skulle bli samma sak den här gången. Jag glömde hålla andan första krystvärkarna och både jag och Stoffe skrattade (!) mitt i alltihopa men sen så.
Jag vet inte hur många krystvärkar det blev totalt, jag tog nog i mest lite hela tiden för det kändes ju som man skulle gå sönder och samman där ett tag men 23.32 kom han ut och skrek med en enda gång och landade uppe hos mig.
Att det var en pojke det visste vi (eller så säkert man kan veta efter ultraljudet i vecka 18) och han var en kopia av Milton när han föddes bortsett från att han hade mer (och mörkare) hår på huvudet.
Apgar var 10-10-10 så det var en pigg och alert kille.

Därefter skulle moderkakan ut och sen fick jag sys med tre-fyra stygn. Jag var på gott humör och mitt största problem var kramper i benen :-).
Vi kom upp till BB vid 02.15-tiden, Stoffe åkte hem och jag beundrade underverket i ett par timmar innan jag dåsade lite och halvsov någon timme.

Så här efteråt kan jag ju säga att det (såklart) gjorde ont.
Allt gick så snabbt och vid krystvärkarna blev jag rädd att jag skulle gå helt i sönder för att värkarna var så starka men kroppen är helt fantastisk får man ju säga.
Inget jag känner att jag längtar tillbaks till eller skulle vilja göra igen men det är ju trots allt en magisk upplevelse.
Jag känner mig så himla nöjd med förlossningen, framförallt att den gick så snabbt.

Så här tre dagar efter mår jag bra.
Kroppen är bra på att återhämta sig. Jag är öm både här och där och magen har fortfarande inte kommit igång som den ska men tids nog så.
Ont i näsan efter att ha tryckt lustgasmasken med alla krafter jag hade ;-).
Jag känner att jag har mer ont efteråt den här gången men samtidigt åkte jag hem två dagar tidigare än sist och återhämtningen här hemma blir ju inte densamma som när man stannar kvar på BB.
Det är en så stor enorm befrielse faktiskt att vakna nu på morgonen och inte ha magen kvar. Eller jo - magen finns ju där men i liten annan (deg)form :-D.
Något jag inte anammade sist var knipövningar. Jag fick ett halvtaskigt infoblad på BB den gången men skrattade nog lite för mig själv. Den här gången har jag redan börjat så smått för det behövs efteråt.

Att bara sitta och titta på Elliot och försöka få ihop att man fött fram det lilla underverket, helt magiskt är det och upplevelsen slår nog allt här i livet ♥.

BabyFint...



Jag älskar dessa babykläderna från Lindex.
Elliot har en hel del av dem men jag måste in och köpa lite till.
Såååå fina!

En liten titt ut från bebisbubblan....

Stort stort TACK för alla era fina kommentarer och grattishälsningar.
Jag känner mig helt överväldigad och rörd (hormonspökena) :-D.

Egentligen borde jag vila istället för att sitta här, vill mest uppdatera
om hur läget är så här två dagar in med nya familjemedlemmen.
Elliot föddes som sagt sent sent på söndagskvällen.
Vi kom upp på BB senare på natten och därefter sov jag en timme.
Åkte hem vid lunchtid igår måndag och natten till idag bjöd på fem timmars sömn
(lite självförvållat men ändå).

Elliot mår så bra så.
Han sover, vaknar till och äter och sover igen.
Tycker mest om att ligga uppe hos någon av oss (och det är ju såå mysigt ♥).

När Milton föddes för snart fyra år sedan var vår bebislycka som
rosa fluffiga moln. Vi vilade, promenerade och hade det helt ljuvligt underbart.
Nu har det bara gått en dag här hemma men det är ju verkligen inte som sist :-D.
Kombinationen med storebror går väl inte helt smärtfritt (ännu ska sägas då).
Milton pockar på vår uppmärksamhet hela tiden. Ska vara med på allt man gör (och det vill vi gärna att han är) och däremellan springer han runt och tjoar.
Här har knappt varit en lugn stund hemma och i kombinationen med lite sömn gör det hela lite - tja tufft kanske man kan säga.
Milton är så glad i sin lillebror, pussar, kramar, kelas och sådär men har inte lärt sig riktigt hur försiktig han faktiskt måste vara. Han sitter i soffan, har svårt att sitta stilla och har ingen riktig koll på var lillebror är. Vi får hålla koll på honom hela tiden.
Detta kommer ju att ge sig med tiden (vi har bara varit hemma en och en halv dag) men kan ju säga att jag är glad att ha Stoffe hemma nu i början.

Till skillnad från igår när Milton kom i säng runt 23-tiden har vi ikväll två
nybadade barn som sover.
Milton sover sedan halv åtta-tiden precis som det ska vara och Elliot myser hos pappsen.

Imorgon ska vi på återbesök på BB och göra hörseltest samt PKU-test.
Därefter åker vi antagligen till Andys så Milton får leka av sig lite.
Har ringt till dagis idag så på måndag kommer Milton börja gå 15 timmar per vecka där, känns hur bra som helst!

Ska även få ut min journal från förlossningen imorgon så tänkte försöka hinna skriva några rader om den då.

♥ KRAM ♥

Hemma!

dsc00559 (MMS)

Stolt storebror! Nu har vi landat hemma i soffan, lite mör är man allt. ;-) Tack snälla för alla gratulationer,ni är för söta ;-). Kram!


Bebis...

dsc00556 (MMS)

Klockan 23.32 föddes Elliot, 3510 gram och 51 cm lång. Allt gick så himla bra (och snabbt). Kram från oss!


Ont, det gör ont....

Jaha.
Värkarna kommer men är heeelt oregelbundna.
Allt från fem till tio minuter mellan och sådär håller det på och de håller i sig mellan 30 sekunder och en minut.
Nu hoppas jag att de ska bli regelbundna.
Med Milton minns jag inte att värkarna gjorde så här ont innan
vi kom in till förlossningen.
Den gången gick vattnet och sedan åkte vi in rättså snabbt men jag minns inte att jag hade så här ont här hemma.
Man har väl förträngt känslan helt enkelt....

Det sista jag vill är att det avtar nu men det kan det lika gärna göra.
Tänker åtminstone packa det sista till väskan om en stund och ta en dusch ;-).

BF + 2 idag...

Gårdagen var minsann aningen seg.
Det känns att man är på övertid nu, ingen ork och liksom lite less på detta nu.

Det jag är mest bekymrad för är det här med Miltons dagis.
Han har inte varit där på sex veckor (!).
Jag var helt hundra på (hur man nu kan vara det) att bebisen skulle ha kommit nu och att han skulle "slippa" vara hemma längre med mig.
Nåja - han klagar faktiskt inte så mycket och i veckan som kommer ska vi ringa och fråga om han får komma dit och hälsa på någon timme på förmiddagen så att han får känna på det igen.
Anledningen till att han inte gått 15 timmar i veckan nu de senaste två veckorna är att jag är föräldraledig med honom och inte med bebisen (plockar av Miltons dagar), alltså får han (såklart) inte vara på dagis.

Ok - magen då?
Vaknade idag på morgonen av något som endast kan liknas vid onda värkar
(2 stycken), tänkte "Jippie" lite tyst för mig själv men sen - inget mer.
Nåja - jag håller tummarna för att det kommer igång inom de närmsta dagarna.
Det jag kände när jag vaknade kändes inte som förvärkar/sammandragningar utan detta gjorde ont på "rätta ställena" dvs även i ryggen och inte bara magen som blev hård.
Som sagt - håller tummarna - inte för idag för det är nog väl optimistiskt men närmsta dagarna åtminstone.

Solen skiner idag med och idag ska jag försöka ta mig ut lite, har man att göra
så går tiden lite fortare ;-).

♥ Hoppas ni får en fin dag ♥

BF + 1 idag...

Åh så drygt ;-).
Men men - inte mycket att göra åt saken.
Lika bra att fortsätta leta tecken och överanalysera och hoppas
att något händer - snart!
BF-dagen igår gick hyfsat ok ändå.
Åkte hem till Lena och Elias, dit kom även Linda och Lukas.
Barnen hade roligt och lekte och vi vuxna fick pratat lite.
På kvällen beställde vi pizza och sen intogs soffan - precis så som
en fredag ska vara.

Idag vet jag inte vad som händer, inget avancerat i form av promenader,
putsa fönster, gå i trappor och sådär - ingen lust och ingen ork,
bebis kommer när h*n vill ändå antar jag ;-).

♥ Hoppas ni får en fin lördag ♥

BF idag...

Vaknade när Stoffe gick upp klockan 5.26 och kunde knappt somna om.
Låg och tittade på klockan samtidigt som jag kände efter.
Nej - inte en endaste känning i kroppen ;-).
Milton är född 8.59 på sin BF-dag och vad är egentligen oddsen för att man prickar två?
Ändå är BF BF, den dagen man siktat in sig på och väntat på i mååånga dagar.
Nej - nu siktar jag in mig på morgondagen istället (jag vet att denna dag inte är över på långa vägar men ändå), 4e september är BF enligt sista mens så
man vet ju aldrig ;-).

♥ Hoppas ni får en fin dag ♥

Känner mig ur form idag....

dsc00539 (MMS)

Seg som få. Har gjort EKO med Milton, han köpte en film och ett pussel, jag köpte lite höstnytt till krukorna och choklad. Kom hem och såg nya mama i brevlådan, kanske eftermiddagen kan bli ok ändå?


Har inte så mycket...

...att skriva idag heller.

Jag och Milton har haft en lugn dag här hemma.
Städat och plockat, ätit glass och bara tagit det lugnt.
Ett ständigt molande i magen (som mensvärk typ) men inga bebis-tecken.
Nu står maten på spisen och ikväll blir det soffläge ;-).

Så trevligt att ni tittar in och undrar hur det går.
Som sagt blir uppdateringarna lite tråkiga men det finns inte mycket att skriva...

RSS 2.0