När Elliot kom till världen...

Söndagen den 5 September (2 dagar efter BF) vaknade jag på morgonen
och allt var som vanligt.
Eller nästan, jag vaknade av något som skulle kunna liknas av två värkar
och sedan ingenting mer.
Gick upp och sen kom den där molande känslan i ryggslutet smygande.
Runt 10-tiden på förmiddagen förstod jag nog att det var värkar jag hade, dock oregelbundna. Det var alltifrån 7-15 minuter mellan dem och de var fullt hanterbara.
Jag tog Milton till lekplatsen och sen promenerade jag runt där :-).
Min syster Mia och Lowa kom, jag stekte plättar och vi åt lunch, då var det
ungefär 8-12 minuter mellan dem.
Mia tog med Milton till min andra syster och då började jag klocka värkarna.
Helt oregelbundna var de, ringde in till förlossningen och förvarnade dem för jag kände nog ändå innerst inne att det var på gång.
12-6-8-5-3 minuter mellan var det men de höll i sig i ungefär en minut.
Efter ett tag stabiliserade det sig och då låg de runt var 6:e minut,
då tog Stoffe Milton till mormor och jag packade det sista.
Jag gick och väntade på att vattnet skulle gå. Med Milton startade det hela så och jag trodde nog att det skulle göra det denna gången också - men icke.

Vi kom in till förlossningen vid 18.30.
Fortfarande kände jag mig helt ok, skojjade lite om att
"-Nu blir vi bergis hemskickade", detta var min värsta fasa.
Att komma in och få reda på att jag inte öppnat mig ett dugg.
Blev uppkopplad till CTGn med detsamma, tyckte värkarna klingade av och blev oregelbundna igen.
Dock gjorde de ont, mycket ondare än jag kunde minnas med Milton.
Blev undersökt efter en stund, fick veta att jag var öppen fem centimeter så det var bara att inse att här skulle man föda barn, bev inlagd klockan 19.00.

När Milton föddes hade jag smärtlindring i form av lustgas samt att jag duschade.
Denna gången ville jag försöka hålla mig till detsamma men efter jag blivit inlagd kände jag att jag ville upp och gå. Bad om en EVA-stol, Stoffe hittade en tv med friidrott på (sa jag att jag är världens bästa fru?) och där gick jag omkring.
Andades mig igenom varje värk medan Stoffe tittade på TVn och drack kaffe.
Lite komiskt tycker säkert många och slappt av honom att inte hjälpa till och stötta men så här ville jag ha det, hellre det än att han skulle stå vid min sida, tycka synd om mig och knåda i ryggslutet.
Alla är olika och jag kände att jag själv ville fokusera på värkarna och min andning och att han hellre pushade mig på slutet.

Vid 21-tiden skulle jag gå på toaletten, tyckte värkarna började bli kraftiga.
BM sa att det var hög tid för mig att svida om till fina sjukhuskläderna
(jag hade inte gjort det ännu) så det gjorde jag snällt.
Sa samtidigt till om att hon kunde förbereda lustgasen och det var nog tur för sen började värkarna bli rejält kraftiga.
BM sa att är man omföderska är värkarna kraftigare eftersom livmodern jobbar mer, däremot är oftast förloppet snabbare och den biten kan jag ju hålla med om.
Hade lustgasen inställd på lägsta effekt och det gick väl hyfsat bra.

Vid 21.45 ökades lustgasen på till 50/50 och då kände jag hur snabbt allting gick, jag kunde verkligen känna att värkarna hade effekt och att jag öppnades.
Här undersöktes jag igen och var då öppen sju centimeter.
BM ville vänta så länge som möjligt med att ta hål på hinnorna för att vattnet skulle gå. Hon tyckte det gick fort nog ändå och ville inte stressa bebisen.
Jag kände mer och mer att det tryckte på så klockan 22.53 togs det hål på hinnorna och elektroden sattes på bebisens huvud.
Nu var värkarna enormt starka.
Jag fick inte krysta heller utan fick andas mig igenom varje värk.
Jag glömde be om mer lustgas utan andades på med styrkan som jag hade.
Fick beröm för mitt sätt att hantera smärtan genom att andas genom varje värk.

Vid 23.18 fick jag (äntligen) krysta.
Med Milton hade jag krystvärkar i två timmar och bävade för att det skulle bli samma sak den här gången. Jag glömde hålla andan första krystvärkarna och både jag och Stoffe skrattade (!) mitt i alltihopa men sen så.
Jag vet inte hur många krystvärkar det blev totalt, jag tog nog i mest lite hela tiden för det kändes ju som man skulle gå sönder och samman där ett tag men 23.32 kom han ut och skrek med en enda gång och landade uppe hos mig.
Att det var en pojke det visste vi (eller så säkert man kan veta efter ultraljudet i vecka 18) och han var en kopia av Milton när han föddes bortsett från att han hade mer (och mörkare) hår på huvudet.
Apgar var 10-10-10 så det var en pigg och alert kille.

Därefter skulle moderkakan ut och sen fick jag sys med tre-fyra stygn. Jag var på gott humör och mitt största problem var kramper i benen :-).
Vi kom upp till BB vid 02.15-tiden, Stoffe åkte hem och jag beundrade underverket i ett par timmar innan jag dåsade lite och halvsov någon timme.

Så här efteråt kan jag ju säga att det (såklart) gjorde ont.
Allt gick så snabbt och vid krystvärkarna blev jag rädd att jag skulle gå helt i sönder för att värkarna var så starka men kroppen är helt fantastisk får man ju säga.
Inget jag känner att jag längtar tillbaks till eller skulle vilja göra igen men det är ju trots allt en magisk upplevelse.
Jag känner mig så himla nöjd med förlossningen, framförallt att den gick så snabbt.

Så här tre dagar efter mår jag bra.
Kroppen är bra på att återhämta sig. Jag är öm både här och där och magen har fortfarande inte kommit igång som den ska men tids nog så.
Ont i näsan efter att ha tryckt lustgasmasken med alla krafter jag hade ;-).
Jag känner att jag har mer ont efteråt den här gången men samtidigt åkte jag hem två dagar tidigare än sist och återhämtningen här hemma blir ju inte densamma som när man stannar kvar på BB.
Det är en så stor enorm befrielse faktiskt att vakna nu på morgonen och inte ha magen kvar. Eller jo - magen finns ju där men i liten annan (deg)form :-D.
Något jag inte anammade sist var knipövningar. Jag fick ett halvtaskigt infoblad på BB den gången men skrattade nog lite för mig själv. Den här gången har jag redan börjat så smått för det behövs efteråt.

Att bara sitta och titta på Elliot och försöka få ihop att man fött fram det lilla underverket, helt magiskt är det och upplevelsen slår nog allt här i livet ♥.

Kommentarer
Postat av: malin

Åh, det lät verkligen som en drömförlossning!! :-) kram

2010-09-09 @ 09:21:05
URL: http://pysselmama.blogspot.com/
Postat av: Nadja

Visst är det magiskt <3 Helt fantastiskt! Två vackra, friska barn det är till att vara lyckligt lottad.

Kram

2010-09-09 @ 09:32:45
URL: http://paddiskrypin.blogspot.com
Postat av: Therese, Nellie o Maja

Åh jag får rysningar när jag läser. Bev precis klar med Majas förlossningsberättelse och när jag läste den var det som att spola tillbaka tiden tre veckor. Det gör ONT men vilken UPPLEVELSE det är att föda barn.

Härligt att det gick så fort och att ni mår så bra. Massa kramar

2010-09-09 @ 10:00:52
URL: http://fesan.webblogg.se/
Postat av: Jenny

Magi! =) Jag hade helt glömt bort det där med kramper i benen. Mina ben typ vibrerade och sprätte hur länge som helst efter, stackars personalen kunde knappt så så som mina ben viftade runt.. haha. Fullt ös, och nu har vi vars två pojkar. Hur härligt är inte det?! KRAM

2010-09-09 @ 10:16:23
Postat av: Anneli

Tack, för detta inlägg!!! =D Gör att förlossning inte verkar så hemskt trots allt. Tror jag har råkat snubbla över många hemska historier. Men om jag förstått det rätt går det ju bra för de flesta - självklart gör det ju ont det säger ju sig självt. Men inte så att alla måste sys med 500 stygn osv...



Inte för att jag behöver tänka på sådant. Är ju några år till tills jag tänkt skaffa en liten, om jag nu kan. Det vet man ju inte förrän man försökt =D



Många kramar till dig!

2010-09-09 @ 12:07:26
URL: http://halsofreaket.blogg.se/
Postat av: Sara

Grattis till li1lkillen!!! Skönt att allt har gått så bra! och att du slapp att vänta längre, själv gick jag över 17 dagar... inget vidare:)



Kram

2010-09-09 @ 14:19:24
Postat av: Anna

Låter som en alldeles perfekt förlossning!! Önskar att min också ska gå så "snabbt"!



Så ni VISSTE att det va en gosse? Jag som trodde det va en överraskning? Har jag helt missat det eller va ni lite hemliga med det? ;)



Åh jag är så glad för er skull!! :)

Ska bli kul (förhoppningsvis) att få skriva om sin egen förlossning inom kort!



Kramar

2010-09-09 @ 15:56:19
URL: http://jagegomoi.webblogg.se/
Postat av: Anna

glömde skriva att jag tycker du är GRYM som klarar smärtan så bra!!!! Beundrar dej, hoppas jag kan va någerlunda duktig med det också!

Kram

2010-09-09 @ 15:56:55
URL: http://jagegomoi.webblogg.se/
Postat av: Mika



Intressant läsning minst sagt ;) Det var verkligen snabbt ut han kom :) Förresten hur funkar amningen?

Inget illa ment men förstår inte varför ni hade så brått hem??

Har du en syster till!? Henne har du aldrig skrivit om.

Hoppas på fler bilder på Elliot och er :)

kram Mika

2010-09-09 @ 17:41:35
Postat av: Anonym

Vad härligt att läsa din berättelse. Låter fantastiskt trots smärtan som du beskriver =) Som en saga med lyckligt slut ;)

2010-09-09 @ 19:06:35
URL: http://hakanssons.webblogg.se/
Postat av: Linda

Jag tycker att du är helt underbar människa Emelie!!!

Din berättelse och hur du ser på livet!

Blir så lycklig av att höra hur Elliot föddes och att ni alla mår bra!

KRAMKRAMKRAM

Linda

2010-09-09 @ 22:01:57
URL: http://pindansblogg.blogspot.com
Postat av: Emelie

♥ Jenny ♥: Ja, nu har vi vår lilla pojkliga, hihi. Fina grejjer det! KRAM!!



♥ Sara ♥: Usch, 17 dagar över tiden, då hade jag varit helt odräglig att stå ut med vill jag lova. Kram!



♥ Mika ♥: Hmm..varför vi hade bråttom hem? Det bara kändes rätt att åka hem helt enkelt. Med Milton låg jag kvar på BB i tre dagar men denna gången ville jag inte....

Jag har nog alldeles säkert nämnt min andra syster i bloggen tidigare, hon är fem år äldre än mig.



2010-09-09 @ 22:22:35
URL: http://mrsojvindsson.blogg.se/
Postat av: Sandra Franzen

Påminner mig mycket om Amelias förlossning som började en Söndagförmiddagen den 3 September 2006:)Gick hemma med värkar tills sen kväll då maken näst intill fick tvinga mig in till förlossningen. Anlände 21.30 o var då öppen 4 cm. Andades i genom värkarna med hjälp av lite lustgas mot slutet o 01.14 den 4 September föddes vår tjej. Minns att jag hade kramper i benen efteråt. Vid lunchtid dagen efter var vi hemma igen med vårt nytillskott =)))) En jätte fin berättelse Emelie, så skönt att allt gick bra. Kram

2010-09-09 @ 22:38:21
Postat av: Miian

Så fint skrivit och jag längtar efter gullungen

Varje dag,tur jag fick se honom liiite igår

:) du får visa bild på de nya kläderna

Sen

;)

Puss kram älskar er!

2010-09-10 @ 08:34:03
URL: http://miiaolowa.blogg.se/
Postat av: Linda

Vilken härlig läsning, underbart att såhär efteråt känna att allt känns så bra och blev dom du ville,

Kramar

2010-09-14 @ 21:14:52
URL: http://uppochnervandahuset.se
Postat av: anna

Det var ett tag sen jag var inne och tittade på din sida. Såg nu att du har fått din lilla kille så stort grattis säger jag.



Anna

2010-09-17 @ 09:27:02
URL: http://annassmalaliv.wordpress.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0