Jobbiga saker....

Milton har många funderingar, många fina, många kluriga och några mindre roliga.
Saker han själv oroar sig mycket för (eller oroa är nog fel ord men grubblar på) är att han ska dö, börja skolan och flytta hemifrån.
Han har börjat fråga mycket om döden nu och det är ibland svåra och jobbiga frågor. Han undrar när han, jag och alla andra ska dö och blir sedan ledsen. Han vill även gärna veta hur man kan dö och jag vill inte ge honom för mycket där känner jag.
När han är på sitt mindre roliga humör (som idag på morgonen) sa han till mig att jag skulle döda honom eller ställa honom på vägen och låta en bil köra på honom och att han aldrig ville se mig igen. Ett skrik på uppmärksamhet och jag försöker verkligen ge mina barn så mycket jag bara kan men ibland räcker man bara inte till. Man får försöka se bakom orden vad han egentligen vill få sagt men ibland blir man rädd och ledsen när man hör det som kommer ifrån honom....

Kommentarer
Postat av: Ofelia

Det där är väldigt vanliga funderingar i 5-6 års åldern. De utvecklas och förstår att döden finns och att man kan bli lämnad. Inget onormalt alls. Svara så gott du kan på det han frågar, undviker du ämnet blir det bara mera intressant dvs. mera frågor. Hoppas att det snart går över. Min minsting är i samma fas... Kram

2011-07-31 @ 20:47:16
Postat av: kristinK

oj oj oj, många kramar till dig. Som du vet är du en asbra och fantastisk mamma, man kan behöva höra det ibland också. Svårt att överrösta en snart 5-åring. Jag vet. :D

2011-07-31 @ 22:16:26
Postat av: Anna

Usch vad ledsen jag blir för både din och Miltons skull. Känner igen de där tankarna från Isadora också och det gör så ont i hjärtat. Hon är nervös inför att börja sin nya förskola och tror att vi inte ska hitta henne och att hon då kommer att bli helt ensam. :[

Samma sak med döden.. hon frågar mycket kring det, eftersom hon vet att alla mina släktingar har dött.



Det är svårt det där, men tror att det enda vi kan göra är att finnas där och ge de kärlek, även när de avvisar oss och är arga.

2011-07-31 @ 22:18:19
URL: http://annadite.blogspot.com
Postat av: Anna

Urs vad jobbigt. Har Inge bra råd!

2011-07-31 @ 23:34:31
URL: http://tokmamma.blogg.se/
Postat av: Malin Ö

Ja, som sagt det ligger nog i åldern att prata om döden och allt det där. Alicia pratar väldigt mycket om precis det du tar upp, döden, flytta hemifrån och bli vuxen. Alltid slutar det med tårar och ibland vet man inte vad man ska svara på alla svåra frågor som kommer ur munnen. Kram

2011-08-01 @ 20:52:31
Postat av: jenny

Har en likadan situation hemma hos mig... Mycket prat om döden, mycket ilska emellanåt. Han säger saker som: "du får inte kasta ut mig från fönstret för då dör jag."(herregud!!!!!) "dör du om blixten slår ner i ditt huvud?" "vem är Guds mamma och pappa?" Var ska han och storasyster bo hos när jag och pappa dör? Hela tiden sådana saker!!

Jobbigt!! Hoppas det lättar både hemma hos er och hos oss snart! Kan ju bara krama om de där små "ongarna"....

Styrkekramar till dig!

2011-08-01 @ 21:36:59
Postat av: Marie

Har han hört något på Nyhets-sändningarna om vad som hänt i Norge - det kan ju väcka många frågor... hos stora som små :(

2011-08-01 @ 23:07:36
Postat av: Nadja

Linnéa funderar också. Upplever att det lagt sig något nu men i vintras/våras var det väldigt mycket. Då var hon rädd för att somna för kanske skulle hon inte vakna igen etc. Mycket frågor kring döden också. Hon var ju med för två år sedan när min morfar dog på Hospice så redan då började vi mycket enkelt förklara för henne och jag tycker ändå att allt gått bra. Det som är viktigt är att du verkligen svarar på alla hans frågor. Naturligtvis inte hur utförligt som helst men att du inte förvränger sanningen - det kan bli så fel. Ett tips vi fick var att låna böcker som handlar om döden. Nu kom jag aldrig så långt men kanske kan det vara ett tips. Fick ett föslag om en ... (Herr Muffin...) Dessutom har vi en väl fungerande barnverksamhet inom kyrkan i byn och förskolepersonalen tipsade mig om attt ta kontakt med dem för ytterligare bra förslag på barnböckerom döden.

2011-08-02 @ 08:37:23
URL: http://paddiskrypin.blogspot.com
Postat av: Maria

Vi började prata om döden här hemma för ca 1år sen när min faster dog efter kort tids sjukdom. Jag var saklig och konkret men inte för ärlig! det funkade för oss!

Oliver trodde ju att man ska va gammal för att dö- man säger ju ofta så "hon dog för hon va så gammal"-vilket blev knepigt för honom att förstå, min faster var ju inte gammal..

Jag håller med dom andra! Bättre att säga som det är, i lindrigare form, barn fattar direkt om man försöker Linda in saker..

Vi har ffa inte kommit till att man "gräver ner" kroppen, men det lämnar jag till den dagen han frågar. Han är i sin fulla övertygelse om att dom döda är hos fåglarna! Gravarna tror han är till för en minnesplats-vilket ju är helt sant egentligen!!

2011-08-03 @ 21:29:13

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0