Jag vet att det ekar tomt här inne. Inspirationen tryter, jag märker det.
Jag har inte skrivit många rader sedan inlägget om att vi fick avliva Shaggy
och många undrar säkert hur det går.
Det är så tomt - så så himla tomt, tyst och tråkigt, vi saknar honom jättemycket.
När vi fick avliva Ville sommaren 2010 var läget ett annat. Vi hade haft hund i tio år och just då ville jag inte ha hund, jag sa till och med att jag aldrig ville ha en igen. Shaggy förändrade så mycket av det. När vi fick hem honom tänkte man ju att vi skulle få ha honom i många år, inte att vi skulle behöva ta bort honom efter att ha haft honom i 8 månader, så himla sorgligt. Han var så himla bra med barnen
och var deras bästa vän ♥.
Vi vill gärna ha en hund igen någon gång men när och hur får tiden utvisa, fortfarande känns allt bara sorgligt...




















Så trist - ett hundliv som fick sluta alldeles för tidigt...