Kjugekull...

Hej - jag vet, det var ett tag sedan nu igen. Inspirationen tryter och jag har varit lite allmänt låg. Livet är roddigt och det är svårt att få ihop det. Jag kontrar med att inte ha för höga krav på mig själv och att inte prioritera min egentid och mig själv. Nåja, strunt samma, jag har precis lämnat fyra dagars ledighet bakom mig och det känns bra - mest för att jag har ännu en ledig dag imorgon att se fram emot. Det känns som att jag inte kan få nog av den där lediga tiden med mina små just nu.
 
På torsdag ska Stoffe skriva in sig på Arbetsförmedlingen, klump i magen men hey - det löser sig väl, förr eller senare. Själv ska jag börja jobba heltid, i min värld är det stor skillnad på nittio och hundra procent men vi får väl se, det blir bra!
 
Igår åkte vi till skogen hela familjen - härligt värre. Köpte med oss en engångsgrill, korv och bröd och hade några jättefina timmar i skogen på fantastiska Kjugekull. Milton var eld och lågor för det fanns massor med stenar att klättra på. Inget ställe att rekommendera med barnvagn (vi visste om det så den var inte med, Elliot traskade glatt) men det finns fina slingor att gå, vi gick gula slingan 750 meter med massa klättringsavstickare på vägen :-D.
 
Korv är fina grejjer...
 
 
Milton på samma sten som jag själv suttit på så många gånger när jag var yngre. Det är så kul att återuppleva sina barndomsminnen tillsammans med barnen♥.
 
 
Klättra är kul, Elliot kom inte upp och bröt ihop lite ;-)
 
 
Sigge älskade skogen, tröjan på denna lite kyliga dag ♥
 
 
 
 

Den nya världen...

Min stora killen är verkligen på gränsen mellan liten och stor. Det här med skolstarten har varit omtumlande - och då menar jag inte för Milton utan för mig. Milton berättar själv ingenting om vad som händer i skolan - ingenting. När han gick på förskolan fanns det alltid någon när man hämtade som berättade hur dagen hade varit men detta med skolan är en ny värld. Ett Hej, ett Hej Då, en vinkning (känns som att jag typ är den enda som kramar/pussar vid lämning men det kör vi med så länge jag bara får).
Ingen direkt information vid hämtning (nu pratar vi fritids och det är så många fler involverade än hans två klassföreståndare). Information hem lämnas i form av ett veckobrev i skoldagboken. Själv skulle jag med mitt kontrollbehov vilja ha en mailkorrespondens med hans klassföreståndare varje dag. Eller ja, nu överdriver jag men jag vill ju veta hur det funkar i klassrummet, vem/vilka han leker med på rasterna, hur han ätit i matsalen och allt det där.
Snart är det dags för utvecklingssamtal tack och lov men det här med skolan är verkligen en ny värld och det tar lite tid för mig att vänja mig vid det nya. Därför är det extra roligt när man lämnar Elliot, man småpratar lite med fröknarna, sitter ner några minuter när Elliot börjar leka och sen är det Hej-Då-pussar och kramar man lever på hela dagen. Det är mysigt och jag är så glad över att få tillhöra det stället ett par år till ♥.
 
Stora killar behöver numera väldigt stora kläder. Till Milton är storlek 128 i byxor numera på gränsen till för kort, nästa steg är 134 och då pratar vi avdelningsbyte på H&M, Lindex och Kappahl. Milton gillar fortfarande bekväma jeans (helst muddjeans) och jag förstår honom. Sköna kläder är bra kläder, det där med Skinny jeans kommer vi ju till tids nog ändå. Har ni några bra tips på slitstarka jeans i storlek 134? Måste vara med justerbar midja eller mudd upptill eftersom han är rättså tunn. H&M verkade inte ha mycket sköna varianter, såg att Kappahl kunde tänkas ha en del men några andra tips? Helst ska de hålla mer längre än en vecka också (vilket Lindex-byxorna nedan inte gör)....
 
 
Jo, jag vill ju såklart tillägga att Miltons klass verkar vara världens bästa. Hans klassföreståndare är tajta och har ett bra samarbete, allt är välplanerat och det är verkligen ordning och reda, bara jag som är lite ny i denna värld men man vänjer sig nog ;-),

Fisketur...

Fick ett sms av Stoffe igår på morgonen. Jag är ju inte så mycket för det där
med båten men ibland så...
 
 
Sagt och gjort. jag och Elliot styrde upp fikafixandet och bakade Kärleksmums (i formar) och vid tretiden gav vi oss ut på sjön. Härligt när solen var framme men annars så var det kallt! Jag tror detta var sista gången för i år för min del ;-).
 
De där strumporna till Hunterstövlarna är helt underbara. Mjuka och sköna och gör ju dem mycket mer bekväma tycker jag. Gummistövlar är annars enligt mig inte särskilt bekväma att ha på fötterna. Måste bara köpa de där strumporna i en annan färg. Jag och vitt liksom...

Sen sist...

Det har hänt mycket sen sist och egentligen inget alls. Vardagen rullar på med allt vad det innebär; gympapåsar, lämningar, hämtningar, matsäckar, vantar, mössor, föräldramöte, storhandlingar, fredagsmys, småhandlingar, tvättberg - ja det vanliga i livet.
  
Idag är det ledig fredag som gäller, skolbarnet är lämnat, frukostdisken ska röjas, huset ska städas och tvättberget ska tas om hand, sen håller vi helg. 
Lite Instagram sen sist...
 
 

Det där med lusten...

Blogglusten vill inte riktigt infinna sig, det händer inte mycket i mitt liv just nu, fortfarande halsont och tung i huvudet och känner mig lite allmänt låg.
Kommer tillbaks med ny energi asap men tills dess kan ni följa mig på Instagram, @emelieisabell.

Igår hade kommunen anlitat Samhall(?) för att klippa häcken som gränsar till vår baksida. Vi har varit nöjda med tre meter högt insynsskydd men igår möttes man av en häck som gick från 80 cm upp till 2,50 (fick bara med halva på bilden). Som arbetsledaren förklarade "man måste utgå från lägsta punkten och klippa uppåt", är det bara i min värld man inte klipper häcken så?!?

 


RSS 2.0