Det där med att vara mer än mamma...

Vi har varit på bröllop ikväll, Stoffes lillebror Alex gifte sig med sin Mari.
Nu är jag och barnen hemma, Stoffe stannade kvar ett par timmar till. Själv känner jag mig numera ofta bortkommen när jag träffar folk, särskilt mycket folk och folk jag inte träffat förut och jag längtar ofta hem, hemma är där jag trivs som allra bäst.
Jag har aldrig varit den väldigt pratglada typen men nuförtiden är jag ofta bara helt tyst, jag vet inte vad jag ska prata med folk om och känner mig helt asocial. Har jag tur har jag en bordsgranne med barn eller hund så man har något att surra om för annars är det rätt kört. Just nu känns det som att jag inte är mycket mer än mamma till mina barn. Det är inte så lite och det vet jag men det känns som att jag tappade bort mig själv där någonstans.
En del av mig skriker efter sovmorgon, barnvakt och ensamtid, den andra delen vet inte ens vem jag är utan mina barn...


Kommentarer
Postat av: Katarina

Ensamtid ÄR viktigt! Och behövligt för att både hitta tillbaka till sig själv o h tanka kraft! Var nyss en vecka i Kroatien utan familjen, underbart! Hemskt! Fantastiskt! Olidligt! Nyttigt! Allt på en gång i en salig blandning :-) Men jag är glad att jag gjorde det och kan my ket väl göra det igen även om ddt inte måste vara en vecka!
Och vem känner sig inte lite bortkommen och vilsen ibland...?
Kram

2012-09-01 @ 22:19:35
Postat av: Annika

Du, så där känner jag också. Exakt så där. Men så i bland bara bestämmer jag mig för att jag ska vara så där SJUKT trevlig. Jag bara gör det. Jag känner då knappt igen mig själv, men set brukar bli bra.

I kväll höll jag TAL, inför 113 personer. Inget jag hade planerat eller övat på. Men jag bara bestämde mig. Det sitter i skallen!

Kram!

2012-09-02 @ 01:56:48
URL: http://www.akinna.se
Postat av: Anna - Mamman som gått ner 38kg!

Känner igen mig.
Man försvinner lite som person. Jag älskar att vara Anna men som mamma känner jag mig bekväm.

2012-09-02 @ 06:01:16
URL: http://tokmamma.wordpress.com
Postat av: Annika

Men åh Emelie, det är ju på pricken mej du beskriver!!
Kram!

2012-09-02 @ 08:43:16
URL: http://annikaprotempera.wordpress.com
Postat av: maria t

Känner så väl igen mig i det du skriver. Jag tror många känner just så när barnen är små. jag vet att jag känner precis likadant i allafall.

2012-09-02 @ 10:24:28

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0