Lucia...

Luciafiranden klarade de flesta av igår. På Miltons dagis var det Luciatåg tidigare i eftermiddags. Samtliga sex avdelningar hade Luciatåg tillsammans och de har tränat hårt. Milton har sjungt sångerna här hemma hur länge som helst och han kan verkligen varenda en.
När barnen gick in såg jag på Milton att han letade efter oss med blicken. Han var nog inte beredd på att det skulle vara så mycket folk som var där och tittade (hans första luciatåg). Han fick ögonkontakt med Stoffe och blev ledsen. Där tänkte jag att det var kört men icke. Min modiga kille grät en skvätt, sa att han ville gå upp på scenen igen till de andra och traskade upp. Han sjöng inte så mycket (mimade en del) men han blev nog väldigt tagen av hela situationen.
Min stora duktiga kille. Fick inga kort på plats, man fick inte ta kort under tiden och efteråt var jag inte snabb nog att kasta mig fram och få en bra kameravinkel.
Ville ändå ha några bilder på min Lucia-kille och han tog gladeligen på sig kläderna igen här hemma ♥.


En enda strut och en enda stjärna syntes bland alla dessa barn. Han ville så gärna vara stjärngosse och har varit så stolt över sin "klänning", sin strut och sin stjärna. Mitt älskade ♥.



Lillebror var med på plats. Han kräktes mest (ett av hans intressen), tomtedräkten var nog hans tredje ombyte för dagen, Stoffe har bytt två gånger och jag lika så, vårt lilla ♥.

Kalas & Pepparkakshus...

Idag har vi kalasat lite igen här hemma. Ett riktigt litet minikalas fick Milton ha för några kompisar. Hans tre favoritkompisar från dagis var här, mumsade korv i bröd, åt glass och fiskade i fiskdammen. Fyra trötta barn efter två timmar...




Under tiden kompisarna var här tog min mamma Elliot, det vill säga allt fokus på Milton från både mig och Stoffe och Milton njöt i fulla drag...

Annars har helgen varit lugn. Det känns som att vi är lite trötta och småförkylda allihopa här hemma. Igår blev det Idol-final och innan dess satte jag och Milton ihop pepparkakshuset och han dekorerade (med lite hjälp av mig). Detta är definitivt inte det finaste pepparkakshus som gjorts här hemma men det kan kvitta, det var det roligaste pepparkakshus jag varit med om att göra, tack vare Milton och det är det som spelar roll.

Några NonStop försvann visst idag på kalaset ;-)

Ikväll är jag solo med kidsen. Jag och Milton köpte en pizza och mumsade och Stoffe har sett till att jag har både jordnötsringar och favoritchokladen hemma men jag är inte det minsta sugen. Barnen sover gott och jag ska nog göra detsamma. Helt plötsligt har sömnen blivit oerhört viktig för mig.

Julmys (???)

Idag när jag hämtade Milton på dagis var det lite julmys.
Fika med lussekatter och pepparkakor som barnen bakat och glögg till det.
Ååååh mysigt tänker ni nu men nä, inte då, eller jo det kunde varit eftersom förutsättningarna var de absolut bästa..
Anledningen till det heter Milton. Han ville verkligen inte ha mig där. Tanken var att vi skulle pyssla och göra nejlika-apelsiner att ta med oss hem. Efter två nejlikor tröttnade Milton, gick iväg och satte sig under ett bord. Jag följde efter men nä - han ville ju inte pyssla. La ett pussel, lekte med någon leksak och blängde argt på mig hela tiden. Jippie. När jag sedan sa att vi skulle gå hem så var inte det heller bra.
Fan alltså - allt man gör är fel.
När han sedan klätt på sig (efter många om och men) och sitter i vagnen på vägen hem är han hur gullig som helst. Själv vill jag bara vara arg och säga till honom att jag inte alls tyckte det var kul att hälsa på honom på dagis men jag säger inget, det kvittar ju vad jag hade sagt liksom. Helst av allt vill jag vara sur och tvär mot honom resten av dagen men det är ju dumheter - jag vet. Men ibland är man liksom inte mycket värd...

Jag ska sluta utsätta mig för jobbiga situationer med båda barnen inblandade. Inte vara så himla duktig och gå på allt. Jag lägger redan alla BVC-besök så att jag ska slippa ha med mig Milton, på tisdag är det Luciatåg och dit tänker jag inte gå själv. Föräldragruppen kommer jag nog inte gå på fler gånger eftersom jag måste ta med mig Milton också dit.


Eh ja typ...

Förresten så åkte vi till läkaren igår med Milton. Han tyckte inte alls att han såg kry ut och vi blev uppskickade till provtagningen på sjukhuset. Väl där frågade de om han fått bedövningsplåster på armen inför blodproverna men det hade han inte. Det visade sig att de kunde sticka honom i fingret så så fick det bli. Eftersom Milton är helt ovan med sjukhusmiljön gick det lite sisådär, själv väntade jag utanför och Stoffe var med där inne. Milton skrek rätt bra hörde jag och jag var så glad att inte jag var med honom där inne.
Efteråt åkte vi till stan och han fick köpa en liten leksak, vidare hem och väntade på provsvaren. Allt såg bra ut. Läkaren hade ordinerat prover på njurar/lever/sköldkörtel/blodkroppar/blodsocker/blodvärde (och lite till som jag inte minns). Fantastiskt vad man kan få reda på mycket ifrån tre rör med blod.
Nu är det avvakta och se som gäller, är han lika hängig i mitten på nästa vecka blir det till att åka tillbaks. Läkaren tyckte att han skulle gå på dagis efter förmåga och eftersom han går korta dagar bestämde vi att han fick gå idag, vet inte direkt om han är piggare utan vi får vänta och se...

Tid för återhämtning...

Idag när Milton hämtades på dagis nämnde de i förbifarten det hade varit lite sisådär de senaste två veckorna. Eftersom överenskommelsen vid hämtningar är att vi inte ska prata om hur det varit (bland andra barn/andra föräldrar) ringde jag upp när vi kom hem och Milton hade annat att pyssla med. Milton har varit lite "ur form" de senaste två veckorna. Det har varit lite turbulent och han har fått gå ifrån matbordet några gånger eller fått sitta ner själv med någon av sina fröknar. Vi har inte direkt märkt något hemma, möjligtvis att han har lite mer humörsvängningar och att han kan bli väldigt arg. Vi pratade lite om det kunde vara så att han behövde vara hemma och vila lite. Milton är väldigt sällan sjuk men han kan ju ändå vara "ur form" och vara hängig och halvkass. Det kan även vara en utvecklingsfas eller en (sen) reaktion på att han blivit storebror, det är ju en väldigt stor omställning för honom.
Vi bestämde helt enkelt att han är hemma resten av denna veckan så får vi se hur det går sen igen.

Elliot sov gott i vagnen i eftermiddags så jag och Milton hade lite ensamtid, gud vad mysigt det är. Vi spelade Bolibompaspelet och han hjälpte till att förbereda middagen och duka. Jag märker direkt att han växer så oerhört mycket när fokus läggs på honom, när man bryr sig om honom och bjuder in honom till att hjälpa till och berömmer honom.
Min fina kille - ibland glömmer jag bort att han ännu inte är fyra år (ok nästan då).


Vi idag - en blandning av solblänk, bebiskräk och lussekatter...

Gnälligt värre...

Vi har haft några sådana timmar här hemma i eftermiddag/ikväll.
Några av de mindre roliga men de som man faktiskt har med en bebis (oftast, med Milton hade vi dem aldrig men med Elliot förekommer de), de stunder då det gnälls....
Vi var på biblioteket och i affären och på väg hem började Elliot gny. Fixade mat direkt vi kom hem men det var inte det. Nej nära, nära ska han vara. På med bärselen och gå omkring.... Lagade mat och åt med honom i bärselen, läste saga för Milton när han låg och skrek i sin säng (blä). Det jobbigaste är inte alls att han skriker utan det är att Milton hamnar så mycket i andra hand. Jag hastar på godnattsagan, "-inga frågor ikväll okej" (han har alltid massvis med frågor han vill ha svar på), "-vi ringer pappa snabbt och säger godnatt, okej", och sådär håller det på.
Nu sover Elliot gott - i selen. Nu vill jag bara rusa upp och lägga mig intill Milton, hålla om honom och snusa honom i håret men då vaknar väl Elliot igen (och Milton med för den delen för han sover gott).
Grymma vadmuskler får jag i alla fall, Elliot gillar bäst när jag står på tå och gungar upp och ner, ikväll känns det i vaderna kan jag säga.
En powernap nu, sen vaknar han en kortis för mat, pyjamas och blöja och sen är det sova för natten, på den punkten känner man sig lyckligt lottad kan jag säga.
Själv ska jag passa på att se Halv åtta hos mig - ett program jag älskar men missar alltför ofta.


Elliots Dop...

Inte annat än att man är helt slut nu.
Tack alla fina ni som var med oss idag och gjorde Elliots dop till en sån fin dag.
Dopet gick jättebra. Vi hade samma präst och samma kyrka (Näsby) som när Milton döptes och vi gifte oss för snart fyra år sedan.
Menyn bestod av kall buffé i form av kycklingfilé, pastasallad, potatissallad, tropiska frukter, tzatzitki, en sås på sweet chili samt bröd/smör/ost.
Till fika var det glass till de små barnen, tårta och bullar.

På mottagningen efteråt var det fullt upp så tyvärr blev det inga bilder tagna där. Bjuder på några från kyrkan.
Milton var lite blyg där ett tag men var ändå världens duktigaste storebror som hjälpte till att hälla upp vattnet och torka Elliots huvud.


Vi står och samtalar (??? ser så ut) samtidigt som Carina
(Stoffes pappas fru som var fadder/gudmor) läser evangeliet.


Milton hjälper till


Efteråt - Milton ville inte vara med längre ;-)




Den fantastiska tårtan, fotografiet blev såååå bra


Smycket Carina fick som Tack ♥

Än en gång tack till er som var med.
Nu laddar vi om inför nästa bjudning, Milton fyller fyra om tre veckor.....



Lilla gryn...

Hoppas ni har det bra alla fina ♥.
Här hemma har Elliot nu i en hel vecka sovit hela nätterna. Milton började sova hela nätterna vid två månaders ålder och fortsatte sen med ett bra tag. Denna gång vågade vi verkligen inte hoppas på det samma och ännu vågar vi såklart inte hoppas att det håller i sig men det är skönt så länge det varar. Bebisar är ju lite oberäkneliga, de ändrar ju på sig hela tiden.
Min kropp har åter ställt in sig på massor med timmars sömn i sträck och skulle det här lilla grynet nu börja ändra på sig igen så kommer jag bli ett vrak *hihi*. Kroppen ställer om sig snabbt.
Annars rullar veckan på. Vi försov oss både i måndags och igår men idag gick det bättre. Veckan kantas av dopförberedelser inför lördagen, mycket mer än så hinns inte med.



Glad kille i babysittern idag på morgonen :-D. Från och med i fredags kommer det numera tårar när han gråter, lilla plutten ♥.

♥ KRAM ♥

Två månader...

Igår blev älskade Elliot två månader.
På tvåmånaderskontrollen i torsdags var han 61 cm lång och vägde 6005 gram,
han växer så det knakar. Nu är storlek 56 ett minne blott, det är med lite sorg i hjärtat man sorterar bort de söta bebiskläderna...



Tiden går så fort....

Det mesta är bajs...

...om man frågar Milton just nu.
Det är bajskorv hit och bajskorv dit.
"-Kom nu bajsen så går vi", "-Bajsmamma" och sådär håller det på.
Är rätt trött på detta nu.
Hur länge brukar denna "kiss-och bajs-period" (om man ens får kalla det så)
hålla på? Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera det. För tillfället känns det som att ju mindre man låtsas att man hör det - desto bättre. Hänger man på och skrattar och skojjar lite själv så hamnar man i en ond cirkel och Milton kan aldrig sluta.
Vi har börjat köra hårt med att han får gå in på toaletten om han vill prata om det,
vi är rättså less på snacket nu om man säger så...
På dagis är de några jämngamla pojkar som håller på och där kör de den varianten när någon sätter igång vid matbordet.
Någon som har ett (bajs)bra tips? Är det liksom ingen big deal, är man för hård om man kör "prata-om-det-på-toaletten-varianten"?
Visst borde det ebba ut snart?, Milton har hållt på sen terminsstarten nu i höst...




Syskonkärlek...

Milton älskar verkligen sin lillebror.
Innan Elliot kom var ju det den biten man funderade mest över, hur han skulle reagera. Efter att ha haft vår fulla uppmärksamhet hela tiden under nästan fyra år till att komma att dela oss med en liten plutt-bebis.
Men som det är nu hade jag verkligen inte behövt oroa mig. Antar att läget blir ett annat så snart Elliot tar sig fram och även ännu senare när de kommer börja leka med varandra.
Men i nuläget bara ser jag på och njuter av hur bra han är med Elliot,
äkta kärlek, så fint att se på...



Dopplanering...

Mindre än två veckor till Elliots dop nu.
Jag försöker verkligen ta de beslut jag måste ta vad gäller mat, tårta osv men kommer liksom inte till skott.

Jag minns när Milton skulle döpas, gud så upp i smöret jag var. Som jag planerade och fixade:


Inbjudningarna la jag många dagars jobb på. Fixade på datorn, klippte ut med mönstersaxar, klistrade och hade mig. Bilden på hans fötter (där blixten gjort någon ful fläck ser jag nu) bestod av ett riktigt foto. Jag framkallade alltså drygt 20 bilder av Miltons fötter (i god tid) som jag sedan klippte ut och grejjade och hade mig. Hjälp, blir trött bara jag ser detta.
Att sedan jag och Stoffe gifte oss (i hemlighet- ingen visste något) och allt bry jag hade med det (kläder, skor,  blomma osv) är ju också rätt fantastiskt, vilken ork och vilken energi :-D.


Tårtan, också planerad in i minsta detalj vad gäller färg på marsipan, val av foto etc. Dukningen matchade perfekt, gick i blått och guld och jag hade beställt handgjorda servetter med Miltons namn och dopdatum....

Jag säger då det. Elliots inbjudningskort är inköpta i affär och ifyllda med en vanlig tråkig bläckpenna. OSA-datum är idag och jag har ännu inte bestämt något vad gäller mat, tårta, dukning etc. Några namnservetter blir det inte för det har jag inte haft en tanke på.
Kanske dax att ta tag i saker och ting nu...

Projekt Somna Själv......

För ett par veckor sedan skrev jag om belöningssystemet för Milton
när han skulle lära sig somna själv.


Allt gick så himla smidigt och efter det att han fått sina fem stjärnor och sin belöning så undrade han vad han skulle få nästa gång han somnade själv  ;-).
Då sa vi till honom att han är en stor kille nu och fixar det där alldeles själv och sen har det bara rullat på.
Det är fantastiskt egentligen vad lite dragplåster kan göra, Milton är betydligt mer öppen för belöningar än för tjat och nu har jag en liten fundering på att trappa upp belöningssystemet till något större - just för att slippa en del tjat här hemma. Jag tjatar massor och tycker det är dödens tråkigt. Kanske hellre då att han får en belöning när han utför vissa saker. Ska fundera vidare på det där...


En liten lista...

Imorse när jag vaknade tänkte jag på hur jag skulle lägga upp dagen.
- Jag tänkte att jag skulle tvätta en eller två maskiner tvätt och bära upp 
  ren tvätt från tvättstugan.
- Jag skulle gå min morgonpromenad.
- Jag skulle skriva dopinbjudningarna.
- Jag skulle baka en äppelpaj (det har jag tänkt göra varje dag sedan jag
  köpte de där äpplena - snart har de nog gjort sitt)
.
- Jag tänkte jag skulle beställa den där tröjan på Lindex hemsida till Milton
  innan rabattkupongen går ut och de där gardinerna från Ellos.
- Jag skulle posta smycken som är färdiga.
- Jag tänkte gå till lekplatsen efter Milton hämtats på dagis.

Jag kan inte bocka av en enda sak från den här listan. Skrattretande, kan inte ens säga vad jag gjort idag...

När vi skulle äta middag nu ikväll var Elliot kinkig.
Han var mätt, hade fått ny blöja men missnöjd :-/.

Missnöjd kille

Alternativen var:
Låta Milton äta själv och gå runt och vagga Elliot. eller
Sitta ner, äta med Milton och låta Elliot vara ledsen.
Eftersom jag är benhård med att vi ska äta tillsammans men inte heller kunde tänka mig att låta Elliot vara ledsen fick det bli ett tredje alternativ:
Äta med en hand och vyssja Elliot på axeln med den andra. ;-)

Lugn och ro för alla men jobbigt att det blir så ibland de kvällar jag är själv.
Jag känner ofta att jag inte hinner äta ordentligt vid måltiderna. Detta har senaste veckan resulterat i att min vikt står helt stilla, kroppen släpper inte ifrån sig ett enda litet ynka hekto. Jag tror själv att detta beror på att jag äter för lite/för sällan. Efter lunch kan jag komma på att förmiddagen gått i ett och att jag fortfarande inte ätit frukost. Jag vet att det är oförlåtligt mot kroppen och att jag måste äta regelbundet men det går inte alltid.

PS. Allt är inte jobbigt... :-D
Nu har jag två underbara nöjda barn som sover gott. Jag tillbringade en lång stund tidigare med Elliot när han skulle bada. Han älskar att ligga naken, hela han lyser upp och han vevar på med armar och ben och har börjat låta lite också. Så härligt att se.

Glad kille

Listan sparar jag tills imorgon...


Elliot en månad...

Tänk idag är lillkillen en månad gammal.
Igår var vi på BVC, då var han 56 cm lång och vägde 4705 gram.
Han var inte intresserad av att följa BVC-sköterskan med blicken eller fixera den på något föremål så det blir ny kontroll på det om två veckor. Hoppas man nu inte ska behöva oroa sig för det (för det gör jag inte).

De fyra senaste kvällarna/nätterna har sett likadana ut här hemma. Elliot har ätit och fått ny blöja vid 20.30-tiden på kvällen och har sedan somnat och sovit till strax innan 04.00, ätit och somnat om igen. Äter på nytt när vi går upp strax innan kl 07.00. Vilken lyx. Vågar inte hoppas på att det håller i sig dock ;-).




Hur sjutton ska liggdelen till vagnen räcka till hela vintern (med overall och allt).
Till Milton fick vi byta tidigare än vi hoppats på, hoppas kunna ha den längre denna gång...

Tröttsamt ;-)

Åh jag önskar jag hade så mycket roligt att fylla ut bloggen med.
Dessvärre händer det inga större saker här hemma. Dagarna går i ett och man har inte mycket tid "över", det blir att läsa lite bloggar och kolla facebook, när jag sen ska skriva här så kommer jag liksom inte på något kul att skriva om.

Igår Lördag gjorde jag och barnen stan en runda medan Stoffe spelade innebandy.
Det går jättebra med barnen tycker jag, det enda är att Milton är och drar och sliter i allt på tjej/flick-avdelningen. Är vi på H&M drar han i prinsessklänningarna på flickavdelningen och underkläder på damavdelningen. I skoaffären ska han testa allt som är rosa och rött eller samma skor som jag ska prova. Sötis - men jobbigt att man inte kan titta till sig själv.
Jag skulle verkligen behöva köpa mig lite höstnytt. Jag gjorde en garderobsrensning när jag var höggravid och slängde sex (!!) kassar med kläder, bara det att allt jag sparat är i strl 38/40 och där är jag verkligen inte nu så det är lite lagom kul att klä på sig, fattar inte hur jag tänkte där...


En runda i Tivoliparken innan affärerna öppnar (jamen - uppe tidigt).


Om Milton själv får välja ;-)

Igår kväll var vi hos en vän och hennes tre fina barn, där åt vi tacos och barnen lekte. Härligt och framförallt roligt för Milton som är dagiskompis med dessa tre barnen. En av pojkarna är lika gammal så de har väldigt roligt tillsammas.

Andra saker vi haft för oss i helgen är godisätning (det går ju bra ihop med min 38/40-dröm eller hur) och att välja vilka Milton-strider vi ska ta.

Nåja - avslutar med två bilder på lilleman, fyra veckor gammal idag ♥

Rund och gó börjar han bli nu.


Hänger gärna i bärselen en stund då och då. Visserligen får jag händerna fria men helt optimalt är det inte att göra saker - man ser ju absolut ingenting :-D.

Skogsutflykt...

Igår körde vi till skogen, eller närmare bestämt Balsberget.
Hade packat fikakorgen och bara njöt.
Gick en lång runda på två timmar, Milton njöt och Elliot sov i bärselen hela tiden. Milton orkade gå/springa hela rundan, vilken ork alltså ;-).
Skulle gärna vilja hittat lite kantareller också men det gjorde vi inte, eller så tittade vi inte på rätt ställe bara :-D.






Natten som gick var inget vidare, Elliot ville hellre vara vaken än att sova jag tog med honom och vi la oss i Miltons säng (efter det att han lullat in i vår säng). Sov i korta intervaller under några timmar så mycket sammanhängande sömn blev det inte. Milton å andra sidan vaknade flera gånger och frågade Stoffe var vi höll hus, vilken cirkus.

Idag är det torsdag och Miltons sista dagisdag för den här veckan.
Har nyss lämnat Milton på dagis, innan vi åkte trilskades han en hel del, han vet precis vilka knappar han ska trycka på för att få igång mig. Som tur är (?) så hade vi gott om tid eftersom vi steg upp en timme för tidigt eftersom ändå ingen sov.
Min tanke var egentligen en härlig promenad till stan i höstsolen men jag har varken lust eller ork längre, laddar batterierna på soffan istället.


I will survive...

Ja nu undrar ni väl om jag överlevt de senaste två nätterna/dagarna?
Jodå, natten efter mitt förra inlägg så sov Elliot i 6 timmar i ett svep innan han åt så han skötte sig hur bra som helst.
Milton var helt lovely under gårdagen, efter dagis målade han och jag med vattenfärger och sen la han och Stoffe stooora pusslet:

100 bitar är mer än vad även en pusselfantast som Milton ensam klarar av...

Igår var jag med Elliot på BVC.
Tre veckor gammal vägde han 4340 gram, en ökning med 460 gram (!!) på en vecka så visst växer han på bra.
Nappen tar han lite sisådär fortfarande, jag tror mer det handlar om ett väldigt ointresse för nappen öht än just själva nappen och hur den är utformad.
Vi får se om han kommer ta den bättre framöver, han är liksom inte överdrivet gnällig heller, mest att han ibland har svårt för att bara vara vaken och "vara", helst ska det ätas eller sovas annas tröttnar han snabbt på tillvaron ;-).

Idag har Stoffe varit hemma från jobbet på grund av sin förkylning. Jag lämnade Milton på dagis och tog sedan Elliot i vagnen och gick morgonpromenaden på 5 kilometer vilket känns alldeles lagom.
I eftermiddags körde jag själv och handlade. Härlig känsla att åka själv till affären med Lady Gaga på högsta volym för att sedan kunna handla det man ska ha i lugn och ro. Visserligen är Milton (numera) alltid duktig i affären och hjälper gärna till att handla men själv är alltid lugnast.

Ikväll har vi ätit min favoritsoppa:

Keldas Mediterranean Tomato (Toscansk tomatsoppa).
Sååå god, vi hade i chorizo och serverade med persilja, Mums!

Tack fina för ert pepp och tack för att ni delade med er efter mitt förra inlägg.
Tvåbarnsmamma är verkligen inte någon drömtillvaro, jag älskar själva bebistiden med allt vad den innebär men när man har ett större barn som hela tiden vill ha ens uppmärksamhet, som vill ställa en miljon frågor om precis allting man gör/allt som händer och som dessutom har lite problem med orden lyssna/lyda så förändrar det babytillvaron lite.
Sen menar jag absolut inte att Milton bara är jobbig/trotsig/olydig utan till största del är han världens underbaraste kille men det blir liksom den delen som påverkar oss alla och som jag ibland väljer att dela med mig av...

Nu ska jag och Milton ha frukstund innan han ska sova... ♥

Så lika men ändå så olika...

När Elliot föddes tyckte vi att han var sååå lik Milton.
Och det var han - som alldeles nyfödd. Nu tycker jag han har ändrats i utseende och de är inte direkt jätte-lika (förutom näsan/munnen).
De är väldigt olika som (bebis)individer också.

Milton åt och kräktes - åt och kräktes och växte så det knakade.
Mellan måltiderna var han världens gladaste och nöjdaste bebis som inte gjorde mycket väsen av sig.
Han tyckte inte om att ligga ner som vaken. Var han vaken skulle han upp, upp och stå. Extremt framåt och ville så mycket redan som nyfödd. Tyckte inte om bärsele/babygym och hatade att ligga på magen och "träna nacken".
Milton vägde 3150 gram och var 49 cm lång när han föddes, 16 dagar gammal vägde han 3915 gram och var 53,5 cm lång.
Växte snabbt med andra ord...


Milton cirka två veckor gammal.


Elliot är inte lika stor i maten. Han äter halva flaskan, myser lite och slumrar till, man får göra ett blöjbyte och sen sveper han resten eller nästan allt. Kräks inte alls lika mycket som Milton gjorde.
Elliot tycker inte om att ligga vaken själv i exempelvis vagnen och "bara vara". Han är en ryktig "myskille" som vill vara i famnen och man får gärna bära/vagga/vyssja honom.
Han älskar än så länge bärselen och närheten när han är i den.
Elliot vägde 3510 gram och var 51 cm lång när han föddes. 15 dagar gammal vägde han 3880 gram och var 54 cm lång.
Tillväxten inte lika horribelt snabb där ;-).


Elliot cirka två veckor gammal.

Det är roligt att få uppleva dessa två olika (bebis)personligheter.
Nu när Milton är stora killen njuter jag av en bebis som vill mysa och vara nära, det gäller att passa på så länge de är små.
En annan sak som är stor skillnad nu med Elliot är att jag vill att han ska vara liten så länge som möjligt. Med Milton ville man hela tiden se hans framsteg och njöt i fulla drag av hans framfart, nu vill jag bara ha min bebis - länge länge ♥.

♥ Mina fina två ♥




Fina grejjer...

Föräldraledigheten rullar på.....
Det är så skönt att ha Stoffe hemma, särkilt med tanke på dagishämtningar/lämningar som han skött denna veckan.
Nästa vecka blir det andra bullar - då börjar Stoffe jobba, kvällen dessutom så jag ska fixa kvällsbestyren med allt vad det innebär. Hmmmm.....
Vi har "rensa-frysen-vecka" vad gäller maten. Vi är duktiga på att köpa hem mat som sen bara blir liggandes men denna veckan har vi inte handlat någon mat utan ätit det som finns och tänk - det funkar!

Imorgon ska vi på ytterliggare ett återbesök på BB jag och Elliot.
Han blev inte godkänd på hörseltestet så nu ska det göras om igen.
Det var likadant med Milton, med honom godkändes det först på tredje försöket och med en liten annan variant av test än den vanliga.
Hoppas vår lilla kille blir godkänd imorgon.


♥ kärlek ♥

En vecka gammal idag...

Familjelivet tuffar på.
Vi håller på att lära känna vår lilla nykomling.
Det tar lite tid att lära sig hur han fungerar.
Hur han sover/äter, vad han vill när han är ledsen osv.

Elliot sover mest hela tiden men så fort han vaknar vill han ha mat.
Han äter var 2-4e timme som det är nu.
Särskilt hungrig är han på kvällarna, igår åt han i princip konstant på kvällen.
Vi har provat att låta bli och ge honom mat och istället vagga och vyssja honom men alla signaler tyder på att det är mat han vill ha.
Det verkar som att så länge han är mätt så är han nöjd.

En vecka efter förlossningen mår jag bra.
Igår gick jag med Elliot och vagnen en lång promenad på två timmar.
Skönt, har längtat efter det, ser fram emot fler fina höstpromenader.


På gårdagens promenad

Här kommer lite fler bilder från veckan som varit:

Alldeles färsk


På BB


Milton träffar lillebror för första gången (på BB)


Elliot 6 dagar gammal


♥ Mina killar ♥

Idag väntas lite besökare (igen), många som vill se vårt lilla underverk ♥.


Tidigare inlägg
RSS 2.0